Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Gryningsritten.

                                               Tidigt den 4/7 samlades ett glatt gäng vid Häståkeriets stall på Djurgården i Stockholm för att göra en ritt genom xcentrala Stockholm innan den värsta trafiken vaknat.

Det var förutom jag Sandra ,Yvonne och Hanna 4 till äventyrslystna damer (tjejer).

 

När vi kom dit blev vi förhörda om ridvana och tilldelades varsin häst. Jag fick en Lippizaner och Yvonne fick till sin stora glädje en liten kallblodstravare.Sandra fick en korsning med Frieser i och eftersom vi bedömde att hon var den skickligaste fick hon ta den mest ovana hästen

När vi borstat och sadlat blev det uppsittning på ridplanen utanför och så fick vi lite information om ridväg och tillsägelse att hålla ihop gruppen. Jag blev tilldelad kön och det hade jag inget emot. Jag gillar att ha överblick vad som händer framför mig.

När vi kom ut på Gärdet travade vi hela vägen till  Lindarängsvägen  som vi följde till Valhallavägen.

Vi fick ett första litet smakprov på Stockholmstrafiken då vi fick en buss efter oss som inte kom förbi förrän vi vek av på Valhallavägen . Där finns 2 körfiler med grönområde i mitten och där finns en ridväg. Den är säkert gjord med tanke på  kavalleriets hästar . Där fortsatte vi att trava och  bröt bara av till skritt när vi passerade vägar. Jag hade nog inte väntat mig så mycket trafik som det var.

Många bussar och väldigt många varutransporter och sopbilar och andra "jobb"bilar.

Nu vek vi in på Sturegatan och där fick vi gå på gatan bland de bilar som var ute. När vi kom till trafikljus hann jag aldrig med som gick sist utan fick rida mot rött. Hade blivit informerad om att det kunde bli så men vi var ju tvungna att hålla ihop och ingen i bilarna blev irriterad över det.

Färden gick över Stureplan och upp Kungsgatan. Jag hade väl aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om att jag skulle rida här på Kungsgatan. Jag är ju född i Stockholm och har bott på Gärdet . Hästarna var lite oroliga när vi passerade under broarna men inte värre än att vi kunde hålla ordning.

 Vi red över Sveavägen och sneddade Hötorget för att fortsätta på Drottninggatan.

Vi vek av på Mäster Samuelsgatan och red på bron över Sveavägen. Här var det lite trångt med alla bilar som kom och vid ett rödljus vid Norrlandsgatan ville inte hästarna vänta så det blev lite oroligt. Men allt gick bra och vi vek av till höger ner mot Norrmalmstorg.  Utanför NK stod det flera containrar som lastades med ett fasligt slamrande men det gick bra att ta sig förbi den faran också. Som hästägare och van uteryttare vet man vad som kan skrämma och verka farligt på hästarna men här var inte så mycket reaktion. Vi som var med var alla vana ryttare annars har vi inte fått följa med på en sån här tur.

Vi passerade Kungsträdgården där vi fick ställa upp för fotografering.

 Vi fortsatte förbi Operan och ot på bron mot Stockholms slott med riksdagshuset

 på vår högra sida. Härligt att få se Stockholm så här ifrån hästryggen.

Nu hade vi kommit till Gamla stan med dess kullerstensgator. Hästarna tyckte nog inte om den beläggningen för de försökte hitta jämnare mark att gå på.

På vår väg till Riddarholmen red vi över en bro som gick över en väldigt trafikerad led. Hästarna brydde sig inte men jag tyckte det var lite läskigt.

På Riddarholmskajen var det uppställning igen för fotografering med Stadshuset i bakgrunden.

Vi hade verkligen tur med vädret, blå himmel och nästan vindstilla.

Nu gick färden tillbaka över den läskiga bron och in i Gamla stans kullerstensklädda gator. Små trånga gränder och så upp mot slottet.

När vi kom upp till slottsbacken hade det anlänt flera turistbussar med Japaner.

Jag tror aldrig jag har blivit så fotograferad i hela mitt liv, som världens kändis och det blev vi förstås allihop. Japanerna fotade oss, stod bredvid hästen och vissa ville klappa och hålla i tyglarna osv   Vi var nog väldigt exotiska i deras ögon som red mitt i stan..

När vi var färdiga med jappsen red vi vidare  över Slottsbron passerade Dramaten och ut på Strandvägen. Där fanns en jättefin ridväg mellan körvägarna och det var helt underbart att få rida den sträckan .Det hade man väl aldrig trott att man skulle få göra när man bodde i Stockholm.

Ambassaderna passerades på vår väg tillbaka till Djurgården. På Gärdet blev det lite ommöblering blan hästarna och jag hamnade långt fram i ledet istället och det berodde på att jag hade en häst som gillade galoppen, för nu skulle det rejsas sista biten över Gärdet. Hur kul som helst- full rulle blev det ända hem till stallet (nästan).

Efter att vi suttit av(jag fick viss hjälp av min pålle) och lett dem ut i hagen blev vi serverade te och smörgås. Där satt vi i solens sken och pratade om vår upplevelser i stadstrafiken och mumsade på goda mackor och klockan  var inte ens 10 på förmiddagen.. Morgonstund har verkligen guld i mun.

Den här stadsturen var verkligen en upplevelse som heter duga. Trevliga lydiga hästar och en skicklig ledare. Rekommenderas starkt.

Fler bilder finns i galleriet. 

 

 

 

 

 

 

 

Lördagen den 18 juni 2016 kl. 15:35

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Tiveden år 2015

                Nu har det gått ett par år då vi ridit på andra ställen men längtan till Tiveden har gjort att vi bestämt oss för en ridsemester där igen.

Vi , det är min syster Anna-Karin och jag som ska ut på en tur igen. Eftersom jag har börjat släktforska lite och med hjälp av Lena Gribing kommit fram till att våra släktingar tillbaka i tiden har bott på många av de gårdar vi besökt,däribland Camillas Grönelid ,Fagerlid och Sågkvarn.I år hade vi tänkt rida till Gullebolet och forska lite. Jag har ett svagt minne från min barndom av ett besök där men vet inte vilken gård det var, så nu hade vi tänkt rida dit och titta.

 

                  Barbie och jag                                         Midde o syrran

                                                                                                 Dag 1 

Vi startade hos Arne o Lena i Anderstorp där vi fick kartor och tips om vägval.Precis som alltid red vi fel efter att vinkat adjö åt Lena men vi kom på rätt väg igen efter ett tag. Leden till Allmänningaryd är väldigt fin, den går förbi vackra gårdar och bredvid gamla stenmurar.Efter den vackra vägen över åsen kom vi ner i en sänka med ett pyttelitet dike och där blev det stopp. Ingen av hästarna ville gå över och Midnight gjorde sitt yttersta för att komma förbi ett träd vid sidan om så A-K klämde sitt ben mellan sadeln och trädet.Till slut tog Babsan ett jättehopp över(hon hade bara behövt kliva över)och Midde följde efter.

  På ett ställe går leden alldeles bredvid rälsen där 2000 tågen dundrar förbi. Tidigare år har jag fegat ur och tagit en annan väg men i år skulle det ske. Tågen går ganska ofta så vi bestämde oss för att skynda oss förbi det läskiga stället precis som ett tåg passerat. Sagt o gjort, vi satte fart och travade hela sträckan och hann precis upp i skogen när nästa tåg dundrade förbi. Vet inte hur hästarna skulle reagera men dumt att chansa. Nästa hinder på vägen var en träbro men den passerades galant. Leden till Högsåsen är väldigt fin och inbjuder till lite fart men det är besvärligt med alla sadelväskor så vi tog det lugnt. Anna-Karin som rider i engelsk sadel hade skaffat ett shabrak med påsydda väskor. Riktigt behändigt. Det skulle jag vilja ha men passar nog inte till min westernsadel. Jag har 2 sadelväskor som ligger på sidorna bakom sadeln, en väska bakom sadeln och 2 hornväskorså det är inte läge för full rulle direkt.

Det var kul att träffa Birgitta igen och hon bjöd som vanligt på en riktig brakmiddag

mycket hästprat blev det som vanligt innan vi kröp till kojs i det gulliga torpet.

 

                                                Dag 2  

I solsken vinkade vi adjö åt Birgitta och Tommy och fortsatte vår färd på leden som går över vackra Slottsbol. Här har vi ridit många gånger och njuter varje gång över denna vackra plats. Strax innan Slottsbol mötte vi några män som letade efter förrymda kalvar som smitit ur hägnet under nattens åskväder.Vi hade inte träffat på några kalvar och inte heller hade vi märkt något av nattens åskväder.

Ritten gick vidare över bergsknallarna och förbi de små söta torpen. Vi vek av på västra Undeneleden och red på underbara stigar genom skogen.

Vid sjön strax efter Barryd fanns en rastplats med 2 hästhagar och bord.Där sadlade vi av och hästarna fick sin lunch i hagarna och vi ett härligt lunchpaket från Birgitta.  Nedanför låg sjön med möjlighet att bada både för ryttare o häst. Vi gick ner till sjön och hittade ett litet torp som låg gudomligt vackert med en grässlänt ner till sjön. En kvinna kom på cykel och vi pratade med henne en stund och hon sa att vi var välkomna att bada vid hennes stuga på tillbakavägen. Tyvärr hade vi inga badkläder med oss den dagen men såg fram emot badet på tillbakavägen.

Så var det dags att sadla på och ge sig iväg igen. Ritten gick vidare längs små stigar kantade av lupiner ,på småvägar förbi gårdar och små torp fram till Åsebol.

Arne och Anne hälsade oss välkomna och vi fick samma stuga som förra gången vi var här. Arne hade gjort iordning en hage åt hästarna uppe i skogsbrynet men det visade sig att där var alldeles för mycket knott så vi fick flytta dem till en annan hage nedanför gården.  Liksom förra gången så hade Anne gjort iordning en massa god mat som vi proppade i oss . Vi fick också vara med om att jaga förrymda får innan det var godnatt.

 

                                                  Dag 3

   Vaknade kvart i nio så killen som hjälpte Arne på gården blev förvånad att se oss. trodde vi hade ridit vidare för länge sedan. Nog om detta . Efter en bastant frukost red vi vidare söderut, hästarna var skärrade över någonting som vi inte kunde se men lugnade ner sig när vi passerat gårdarna och svängde in på en helt underbar stig i vildmarken. Stigen gick vid Unden och vi fick ner hästarna till vattnet på ett ställe så de fick dricka och plaska lite. Väldigt vackert är det här. Det finns spår efter vildsvin men inget synligt djur, tror att hästarna är vana vid den lukten för de verkade inte bry sig. Leden fortsatte sedan längs Undens västsida och gick genom små fina gårdar och när vi kom ner till bron hittade vi en äng där vi kunde rasta. Det blev en hastig stålunch. Anne hade gjort iordning en jättegod paj som gick att äta stående. Vi hade bråttom iväg för vi hade tänkt släktforska lite när vi kom fram till vårt övernattningsställe i Skaga.

Vi blev anvisade ett gammalt fint nyrenoverat torp och hästarna fick en fin hage.

Det blev ett besök iSkagakapellet och sedan en fin middag på Skagagården.  Vi pratade med damen som hade Skagagården och hon berättade att hennes man kände till lite om Gullebolet. Hon rekommenderade oss att gå dit på kvällen, ca 5km, så vi knallade iväg efter middagen.

När vi kom fram till Gullebolet visade det sig att ingen i hela byn var där. Endast en gård var åretruntbostad men där var ingen hemma. Kändes konstigt att gå omkring i en helt tom by med fina gamla gårdar. När vi var på väg att lämna byn kom det ett par i en bil och stannade vid huset vi stod utanför. De tittade förvånat på oss så vi gich fram och talade om vårt ärende i byn. Nu hände något märkligt . Paret Lundberg berättade att de suttit och grillat hemma hos sig i Undenäs som ligger ett par mil bort,så kände de att dom ville åka till Gullebolet!!! Han kände igen våra släktingar på min beskrivning( tant Alma hörde dåligt och hade en lur för örat att prata i , det var det enda jag kom ihåg.)  Han hade som barn varit ofta på den gården som hette Stora Gullebolet.och kunde berätta om David o Alma. Vi fick följa med in i huset som hans mor hade bott i och där allt stått orört sedan hon gick bort. Och där på väggen hängde 2 stora fotografier av våra släktingar.David o Alma Forsberg.

När vi pratat färdigt tog vi adjö och paret Lundberg satte sig i bilen och for hem igen.  Det känns som om de var ditskickade bara för att hjälpa oss. Han var den enda levande som kände till allt. Mycket märkligt.

                                                              Fam Lundberg

   Stora Gullebolet                                                       

 

 Tillbaka till torpet blev det ett glas vin( kanske två ) och lite av Anna-Karins godis och sedan gonatt.

                                                Dag 4

 Efter frukost och en pratstund med värdinnans man som visade kort på personer som bodde i Gullebolet bestämde vi oss för att rida tillbaka och titta lite mer i byn.

 Vi träffade på nuvarande ägare till Stora Gullebolet och pratade häst en stund och sedan red vi ner till sjön och tittade. En mycket vacker plats.   Sedan vägen åter till Skaga och vidare uppåt igen mot Åsebol. Vädret var perfekt för ridning, soligt men svalt. Hästarna knallade på i bra takt. Babsan vet när det bär av tillbaka och även Midde verkade känna igen sig. Vi lät dem dricka vid "lilla viken" som är en liten lagun med en skyddad båthamn. Åter på härliga skogsstigar och fina vägar gick ritten tillbaka till Åsebol.

Efter en bastant middag badade vi i badtunnan som blev 44 grader så det var härligt att kasta sig i bäcken som porlar så fin nedanför. 

 

                                             Dag 5

                Idag lyste solen med sin frånvaro och efter en god frukost tog vi adjö av Arne o Anne och red återigen den fina vägen kantad av lupiner. Vi hade tänkt bada vid rastplatsen vid Barryd men vädret var inte så badvänligt denna dag så vi fortsatte mot Kilstorp. Kända vägar trodde vi så när det bjöds en lång galoppsträcka satte vi fart. Hästarna tyckte det var kul att få sträcka ut trots sadelväskorna och efter en bra bit kom vi fram till en T-korsning med nylagt grus. Hmm vindkraftverken befann sig även på fel sida så det var bara att vända och rida tillbaka i en lite lugnare skritt och där mitt på galoppsträckan gick leden vi skulle ha tagit. Nu kände vi igen oss för nu gick det bara brant uppför. En härlig utsikt väntade oss från toppen av backen och nu var vindkraftverken på rätt sida. När vi red sist här red vi över "Rävfjället" där kraftverken står nu. Det var en väldigt vacker sträcka då.

Vi kom fram tidigt till Kilstorp och släppte in hästarna i en hage och sedan åt vi vår lunch. Britt-Marie kom med massor av mat till oss och vi blev inkvarterade i stora huset. Det är så mysigt här på Kilstorp, jag tror att det är 4:de gången vi övernattar här. Tyvärr var d et mycket knott i år och stackars Barbie som är så känslig vandrade runt runt trots både insektstäcke och spray.Tyckte så synd om henne .

                                 

                                              Dag 6

        Britt-Marie kom och gav oss en massa frukostmat och proppmätta gav vi oss iväg denna sista riddag. Idag sken solen på oss igen så vi bestämde att ta en längre väg tillbaka till Anderstorp. Vi red norrut på Bodarneleden . Det var mest grusväg ända upp till torpet Rom där vi vek av söderut igen på en helt underbar sträcka fram till gården Grönelid. Där var vägen belagd med stenkross en bit och det var inte så trevligt att rida på. När vi kom ner till kraftledningen vek vi av till Paradisleden som går till A-torp. När vi ridit en bit på den vackra leden stannade vi till på ett ställe och Midde kom för nära Barbie och fick sig en spark på benet. Vet inte om det var ämnat åt honom eller åt någon av de irriterande bromsen som for runt oss. Midde stod en bra stund och höll upp benet så A-K trodde att benet var av. Efter en stund började han stödja på benet igen och vi kunde börja gå tillbaka till A-torp. Som tur var bara 3 km kvar.

När vi kom fram fick hästarna dela på en hage och Midde blev omlindad. Som tur var hade han inte fått någon större skada. Hästarna utfodrades med lite hö och vi med tortillas. När vi ätit satte vi oss vid Lenas dator och hon tog fram en massa anfäder till oss som jag skall föra in på vårt släktträd. Tack Lena!

Så var detta års ridäventyr till enda så nu börjar planeringen till nästa års. Kanske vi testar den nya leden till Undenäs om det finns något ställe att övernatta på.

 Tack alla snälla vänner som hjälpt oss på denna turen. Är folk o fä friska nästa sommar så kommer vi igen. Anna-Karin o Britt-Marie

                                              

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Onsdagen den 26 augusti 2015 kl. 14:21

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Dellenleden år 2014

                                            Dag 1

    I år hade Anna-Karin o jag bestämt oss för att rida några dagar på en för oss ny led. Vi älskar lederna i Tiveden men vi har nog ridit de flesta nu på de 5 somrar vi varit där så vi kom överens om att pröva något nytt.

Efter lite letande på nätet kontaktade vi Hobbyhästen i Hälsingland om deras tur runt sjön Bergviken men tyvärr var vi för sent ute för en (ensamritt), kvar fanns bara några platser i en grupp men vi vill ju helst rida själva. Istället blev vi erbjudna att testa en led under uppbyggnad .En led som går runt södra Dellensjön. Och naturligtvis nappade vi på det. Sträckorna var på drygt 4 mil de första 2 dagarna och ca 1,5 mil sista dagen och det tyckte vi väl var ok.

Vi bestämde oss för att komma en dag innan och hyrde en stuga av Kristin Nylander som bodde i Nirsgård. Stugan skulle vi också bo i en natt innan vi for tillbaka hem. Skönt att sitta och prata igenom ritten och skönt för hästarna att slippa åka transport sista dagen.

Vi bestämde att träffas i Tierp för fortsatt resa norrut en resa på ca 25 mil.Barbie som inte fått vara med dom sista två årens ritter pga hovbensfraktur( nu helt bra igen )och Anna-Karins Midnight skulle få träffas igen och vi såg fram emot några dagars äventyr på hästryggen.

Resan gick bra och efter några telsamtal med Kristin blev vi lotsade till en underbar gård med ett stort tun och en mindre stuga som vi skulle bo i. Gården som var obebodd låg ett stenkast från sjön Dellen där vi kunde bada. Hästarna fick varsin hage hos Kristine som bodde på en gård 1 km bort. Vi bestämde att börja vår ritt kl 9 dagen därpå och fick kartor och vägbeskrivningar av Kristine på Nirsgård som hennes fina Hälsingegård hette.

Det var helt underbart att efter timmarna i bilen få kasta sig i sjön och sedan äta en medhavd middag och senare hoppa i säng. 

                                  

                                                Dag 2

Dagen därpå gjorde vi iordning packväskorna som vi skulle ha med på hästen och lite saker som vi skulle få transporterat till övernattningsställena.

Kristine och en väninna till henne skjutsade oss en bit för att slippa en tråkig sträcka och sedan bar det av.

 Solen sken på oss när vi red iväg längs en grusväg som gick förbi fina gårdar och stugor med utsikt mot sjön. det var varmt men vi var inte så besvärade av värmen och bromsen hade nog inte vaknat ännu.

På vissa ställen red vi genom skog på gamla kyrkstigar.

När vi ridit någon timme kom vi in på en skogsbilväg som gick rakt ner mot sjön Dellen.

Svarta moln seglade upp men dom höll sig norr om oss som tur var för åskväder ville vi vara utan.  När vi kom ner till sjön kom vi ut på den asfalterade landsvägen.

Det var otroligt vackert, vägen gick alldeles i kanten av sjön och vi kunde rida i gräskanten. Gissa om vi var badsugna! Här skulle det finnas några små rasthagar som man kunde parkera hästarna i medans man tog ett dopp i sjön.

Varken Babsan eller Midde hade så stor lust att gå ner i vattnet så vi knallade på längs kanten av sjön och bara njöt av den vackra utsikten.

Det kom inte så många bilar som vi trodde det skulle göra och inte en enda motorcykel trots att det på kartan är utmärkt som en bra mc-led. Har själv åkt här för några år sedan.

När vi kom fram till kyrkan tog vi av på kyrkstigen igen och den gick  till bron som går över förbindelsen mellan norra och södra Dellensjön.

Bron gick en bit ovanför vattnet så Barbie tittade förskräckt ner på båtarna som åkte under oss men hästarna skrittade duktigt på och bilarna som kom väntade snällt tills vi kommit över.Både Barbie och Midde har ju varit med på långritter några gånger så dom har väl sett det mesta.

På andra sida  fanns en badplats och vi hade fått tips att stanna där i närheten luncha och vattna hästarna. Eftersom det var så varmt (över 30grader) var det fullt med folk vid badet  men vid sidan om gick vi ner med hästarna så dom fick dricka. Tyvärr fanns där inget bete så vi bestämde att fortsätta en bit tills vi hittade ett ställe där våra springare kunde få äta lite gräs.

Leden gick nu in på en gräsbevuxen skogsväg och där hittade vi ett ställe att stanna på. Lunchen smakade ljuvligt och Babsan kunde t.om stå still en liten stund så jag fick äta upp min pastasallad i lugn o ro.

 Som vanligt var det svårt att komma upp i sadeln på Barbie då hon inte står still, så man får liksom kasta sig upp i farten, men på något sätt kommer jag upp varje gång.                   

Nu fortsatte färden på fina skogsvägar och ut på vägar genom små byar. På ett ställe kom en hund farande ut bakom en husknut och båda hästarna hoppade av vägen men vi klarade oss kvar i sadeln och på ett annat ställe stod en stor skogsmaskin som var jätteläskig att gå förbi men med lite krånglande i skogen gick även den att ta sig förbi. På ett annat ställe skulle vi passera en grisgård där grisarna gick i en hage efter vägen. Jag vet att Barbie inte är så förtjust i grisar men hon knallade på och märkte inte ens av grisarna som bökade i leran, förrän en liten gris som låg och sov i gyttjan alldeles bredvid vägen vaknade och sprang skrikande iväg åt andra hållet.Haha jag tror att grisen blev räddast, Barbie blev nog mest förvånad.

Vi knallade på och klockan närmade sig middag när vi började närma oss vårt natthärbärge. Anna-Karin hade hoppat av Midde för att sträcka på benen en bit när vi skulle rida på en liten stig intill en bäck. Där skulle hon upp i sadeln igen varvid Midde vände och började gå mot oss.Det fanns liksom inte plats att vända där så Barbie började backa och det var såå nära att vi hade hamnat i bäcken. Men den sträckan var helt underbar att rida när solstrålarna tittade ner genom trädens lövverk och bäcken porlade så fint. Tyvärr fick jag inte upp kameran då.

Nu såg vi ridanläggningen uppe på en höjd så vi hade bara att runda några fält så var vi framme. Dagens sträcka var nog upp emot 4 mil och det var skönt att vara framme.

Värmen hade tagit krafter av både hästarna och oss.

Vi blev väl emottagna på Mitt Hjärtas ridanläggning av både Eskil o Anna Hammarström. Vi fick välja boende och tog det svalaste. Hästarna duschades av och fick mat i varsin hage innan vi hoppade in i duschen.

Vi försökte ta ett dopp i sjön nedanför bastun med där var det bara dy så det fick räcka med dusch.Det fanns en badsjö lite längre bort men vi orkade inte gå dit.

Efter en god middag med vin och ett trevligt samtal med våra värdar somnade vi ovaggade                              

                                      .

                                                       Dag 3

 Dagen därpå startade vi med en ordentlig frukost innan vi hämtade våra pållar som sovit ute och fått sitt morgonhö. Vi fick låna ett par uteboxar där vi hade placerat våra sadlar mm. Ytterligare en varm svettig dag. Barbie var nog lite trött för hon visade tänderna åt Midde.

Vi hade fått vägbeskrivning av Eskil o Anna och Eskil hade t.om varit ute och dragit om leden där det var kärrigt.Vi lastade på våra sadelväskor med lunchmat och vattenflaskor och annat som måste vara med

.Mitt Hjärtas ridanläggning ägs av ett läkarpar Anna o Eskil Hammarström .En enorm och välskött anläggning .Där fanns allt och en fältrittsbana var under uppbyggnad.

Dit kunde man komma och rida ut i naturen på lånade eller egna hästar, äta gott och må bra     .

 

                    Nästa sträcka var varierande ridning igenom samhällen och förbi gårdar med djur.Fina stigar i skogen och över gärden. Vi hade fått tips om en fäbovall där vi kunde luncha. Sträckan som Eskil hade dragit om var i vårt tycke inte så besvärligt(vi har ju klarat av värre saker)så vi tog den ursprungliga leden men tack Eskil för omtanken. Vid lunchtid kom vi fram till vallen.

En massa fina gamla små hus med utmärkta ställen att beta på,Hästarna var törstiga och vi letade brunn och hink men hittade ingenting men på vägen dit red vi förbi ett dike med en rinnande källa så vi bestämde oss för att tanka där.Värmen var jobbig så det gick åt mycket vatten.

Efter någon timme gav vi oss iväg till källan med friskvatten. Barbie gick ner i bäcken och drack sig otörstig med Midde tordes inte.Anna-Karin fick ta sin matlåda ,fylla den och bjuda Midde.Det blev några vänder innan han var nöjd.

 Sedan fortsatte vi förbi gulliga fäbodar och genom djupa skogar.Det var riktigt skönt att komma in i skuggan under de höga granarna. Vi hade nog ridit halva sträckan nu och det började bli eftermiddag.  Leden skulle gå förbi en sjö men där var tydligen för blött så den var omdragen. Vi måste rida runt sjön istället på en grusväg. A peace of cake tänkte vi och red på. Efter en jättelång raksträcka svängde vägen lite och blev till en ny jättelång raksträcka och så fortsatte det.

Det kändes som om vi ridit flera mil och vi började längta  till fäboden vi skulle overnatta i. Vi tittade på kartan om vi möjligtvis skulle kunna gena någonstans men vi tordes inte ge oss iväg in i skogen utan fortsatte på den ändlösa vägen .

När vi siktade några små hus trodde vi att det inte var långt kvar men det var det.

 Vi måste runda ett berg först . Trots att klockan var 8 på kvällen var bromsen väldigt besvärliga. Barbie slängde med huvudet åt alla håll och stampade i backen så vi fick stanna flera gånger och spraya på bromsmedel som bara hjälpte tio minuter.

 

Den här sträckan runt sjön var inte rolig men ska inte finnas med på leden i fortsättningen. Är man pilotryttare på leden så får man väl ta lite besvärligheter.

När vi äntligen kom fram efter en lång svettig jobbig dag såg vi till att hästarna blev omhändertagna fick varsin hage och hö. Barbie var nog trött för hon la sig i höt ett tag innan hon började äta och det gjorde att Midde åt upp sitt först och bröt sig in till Barbie för att ta en smakbit av hennes men det gick dåligt.

När vi tagit en Damaskusdusch( hällt vatten över sig med ett glas) och bytt om väntade en helt underbar middag med ett gott rödvin. Gissa om det smakade bra.

 Här fanns ingen el och inga bekvämligheter men en otroligt gullig stuga långt ifrån all bebyggelse. Min mobil hade lagt av och Anna-Karins hade ingen täckning så här var vi verkligen ensamma. En härlig rogivande känsla.

Vi satt uppe i skenet från stearinljus ganska länge och surrade om dagens ritt innan vi kröp isäng.

På natten vaknade jag av ett väldans trampande av hovar och tänkte att nu har vi inga hästar kvar men det var Midde som brutit sig in till Babsan igen.

Anna-Karin rusade ut och flyttade över honom och vi somnade om.

                                                Dag 4

      Idag hade vi inte så lång sträcka att rida ca 1 1/2 mil bara så vi tog det väldigt lugnt. Åt en underbar frukost och gav hästarna gräs som vi rafsade ihop utanför hagen. Dom hade ätit upp allt sitt hö och hade inte så mycket att äta i hagen.

När vi började packa ihop kom Kristin med sin pappa för att hämta det vi inte orkat få i oss och vi hade en trevlig pratstund innan vi gav oss iväg.  

Solen sken som vanligt och värmen började kännas. Vi var ju inte så snabba iväg så bromsarna hade också hunnit vakna. Alla medel som man köper dyrt är helt värdelösa så det blev att bryta av kvistar och freda oss med.

Barbie är en rolig häst för hon vet jämt när vi är ute på slutsträckan, det går liksom inte att hejda henne.

 Midde hade nog sovit dåligt för han var väldigt seg denna sista dag. Idag red vi grusvägar och skogsvägar . vi hade fått tips om ett rastställe vid en å där det också skulle finnas en hink att hämta vatten i till hästarna.

Vi hittade en liten väg som gick in i skogen alldeles vid bäcken och där rastade vi.

Anna-Karin gick och hämtade vatten i bäcken, denna gång med en hink. men ingen av hästarna ville ha något att dricka dom var bara hungriga och lyfte inte på huvudet  från gräset ens.

Vi åt vår lunch och sedan var det dags att ge sig iväg. Anna-Karin svingade sig lätt upp i sadeln som vanligt och jag gjorde tappra försök att klättra upp på min "dansande" springare. Fick till slut ner henne i ett litet dike (till syrrans förtjusning)  för att kunna hoppa upp medans hon stod still.

Färden fortsatte på grusväg under stora vägen , genom en gård med kossor och snart var vi framme i samhället som vi skulle igenom. Vi var tvungna att gå på asfalt en bit och det var som att gå obroddat på hal is. Jätteläskigt.

Tyvärr hade vi valt fel väg så det var bara att vända om och halka tillbaka. Den rätta vägen var grus som tur var.

Efter någon kilometer kom vi fram till en sjö med en skylt "Hästbad"och där red vi ner.Först ville ingen av hästarna gå ner i vattnet sedan smög Midde i och då vågade Babsan. Hon klev rakt ut i sjön och började plaska med hovarna så jag blev dyngsur om benen.Nu slänger hon sig i tänkte jag och försökte få henne upp på land igen och efter en stunds plaskande gick hon med på det. Säkert var det jätteskönt denna varma dag. En av årets varmaste.

Nu hade vi inte så långt kvar och på Nirsgård väntade Kristin på oss. Hästarna fick komma in i stallet fick duscha och sedan fick de låna varsin box där dom fick vila sig från värme och broms några timma. Kristin skulle släppa ut dem senare i hagen där dom skulle övernatta. Vi hade hyrt stugan en natt till och längtade efter att få springa ner och kasta oss i sjön. Helt underbart!

När vi gjort det tog vi bilen och åkte till en Pizzeria som vi sett inne i samhället.

En stor stark smakade verkligen jättebra medan vi väntade på våra pizzor.

En underbar kväll väntade med pizza vin och mera bad innan vi sa godnatt.

När vi vaknade sprang vi ner till sjön igen och kastade oss i innan vi packade ihop våra saker , hämta våra pållar, lasta och åka hem igen.

Det här årets ridäventyr har varit det absolut varmaste men vi har haft väldigt trevligt och träffat många trevliga människor.Allt har gått bra, inga missöden iår som tex tappade skor, bortsprungna hästar och halvt försvunna i kärr. Det skulle vara trevligt att rida runt Norra Dellensjön och bo några nätter hos Kristin igen i hennes stuga.

Nu börjar planeringen inför nästa års äventyr.

Ett stort tack till alla som hjälpt oss och ett extra stort tack till Kristin som tog hand om våra pållar. Britt-Marie o Anna-Karin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Torsdagen den 1 januari 2015 kl. 15:31

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Ridsemester år 2013

  Årets ridsemester började utformas redan tidigt i våras. Eftersom jag inte haft någon  häst som jag ansåg skulle kunna använda till våra milslånga ritter skulle jag få

låna Toddy av Yvonne även iår. Min trogna pålle Barbie har ju genomgått en hovbensfraktur så jag vill inte belasta hennes lilla hov för mycket . Hon är helt återställd efter skadan men inte tränad.Yvonne ville att vi skulle försöka rida här på hemmaplan, dels för att Toddy inte är så förtjust att åka transport och för att vi inte tänkte vara ute så länge iår.

Jag längtar förstås till den stora skogen Tiveden och alla trevliga människor som vi träffat där under våra ritter i femårstid men man kan inte alltid få som man vill och det kunde ju vara intressant att se om det gick att hitta några bra sträckor här i Roslagen.

Eftersom våra män åkte till Blekinge på mcsemester och Yvonne och jag fick hålla ställningarna hemma med djuren sov Yvonne över hos mig och vi kunde börja planera vår tripp.

Vi fick låna detaljerade kartor av Yvonnes svåger som vi la ut på köksbordet och började leta vägar. Vi hade tänkt rida från Norrskedika till Norrlövsta.

                                                

Vi hittade fina vägar till att börja med men efter ca 2 mil stötte vi på patrull. Vi skulle vara tvungna att rida på en ganska trafikerad asfaltsväg en ganska lång sträcka. Nåväl skam den som ger sig.

Vi bestämde att vi skulle ta bilen och åka och se efter hur sträckningen såg ut.

Dan efter gjorde vi iordning matsäck och gav oss av.

Vi hittade fina skogs o traktorvägar och vi pratade med markägarna om tillstånd att rida över gårdar och skogspartier men när vi kom till Morkarla var det kört. Där fanns inga skogsvägar vi kunde ta utan vi var hänvisade till de större vägarna.

När vi passerat asfaltsvägarna fanns mil av grusvägar och skog. Vi befann oss i Finnskogarna . Här är väldigt ödsligt, storskog, myrar och gruvhål.

När vi kört några mil dök det upp en liten gård, vackert belägen i en glänta.Där fanns också häststängsel och vi fick genast iden om att kanske få låna en hage till hästarna och att ställa upp husvagnen i närheten.

På gården bodde Therese, Peter och deras son,4 hundar katter höns och så hästar förstås. En islänning och ett shettissto med världens gulligaste föl.

Det var inga problem med hagar och husvagnsplats, vi var så välkomna.

Dagen efter tog vi med cyklar och rekade vägen sista sträckan.Lite asfalt var det väl här också men det skulle nog gå bra det är inte så mycket trafik där.

 

Dagen för vår ridtur var kommen och vi började med fika i Yvonnes stall förstås.

Husvagnen hade vi kört dit dagen innan så nu var det bara att rida iväg.Solen sken och det var varmt och skönt.Hästarna fick ha sina nya flughuvor på för att inte bli irriterade av alla flygfän.

Första halvmilen gick på fina skogsstigar och vägar och vi njöt i fulla drag av vår ritt.När vi kom ut på den smala asfalterade vägen kom vi fram till det första hindret. Vägarbete vid en bro! Jättefarligt att gå förbi, kan ju ramla ner i hålen på sidan om! Enda sättet att ta sig vidare var att hoppa av och gå före hästarna förbi det läskiga. Lika bra att sträcka på benen och gå en bit

.Efter några hundra meter skulle vi gå igenom en gård som har grisar så det var ingen ide att sitta upp igen förrän även det hindret var passerat.

Vi knallade på genom gården med grisar och upp för en backe vid en vagnpark och sedan var det dags att sitta upp igen.

Färden gick vidare längs en traktorväg och fram till en jaktstuga. Nu skulle vi vidare över en åker med hö där bonden slagit i kanten för att vi skulle kunna ta oss fram.

Jättebussigt! När den sträckan var avklarad red vi vidare igenom en fårhage(inga får där som tur var det hade vi tagit reda på i förväg och fått lov att passera.

När vi kommit halvvägs över saknade Yvonne sin fina hornväska och hade ingen aning om var den var.Att rida tillbaka och leta var ju inte lönt så vi fortsatte och efter en stund saknade Yvonne sin ena handske.Efter ett telefonsamtal till Yvonnes snälla man med vägbeskrivning kunde vi fortsätta och Valter gav sig ut på sakletning.

 

Nu var vi framme vid den tråkiga asfaltssträckan.Vi försökte hålla ut i gräskanten så mycket som möjligt men Toddy ville absolut gå på vägen.Vi knallade på och rätt som det var visste vi inte om vi var på rätt väg.Nu var det Valters bror Torsten som fick ett samtal och han kan alla vägar i området och lotsade oss rätt.

 Nu var det mitt på dagen och med värmen kom bromsen.Jag har aldrig varit med om så mycket broms på en ridtur.

Efter asfalten kom vi in på grusvägar och traktorvägar och där kunde vi trava på lite

Det började ju kännas tomt i magen även om vi försökt fylla den med godis.

Vid Valö skulle vi få rasta hos en väninna till Yvonne och där fanns även hagar till hästarna. 

Av med träns sadlar och packning och ut med hästarna i hagen och upp med matsäcken.

 

 Det var riktigt skönt att få vila lite och Yvonne hittade en solstol som hon somnade i.Efter någon timmes vila och lunchande var det dags igen att rida vidare.

Yvonne tog kontakt med en vän från ridklubben och hörde sig för om det fanns någon trevligare väg än bilvägen och det fanns det. Tjejen sadlade sin springare och kom och hämtade upp oss.

Hon ledsagade oss nu genom tät snårskog och risiga hyggen. På ett ställe blev Chappe alldeles galen och började hoppa och skutta, nu efteråt tror vi att det kanske var ett getingbo han klev i.

När vi kom upp på grusvägen igen betydligt närmare målet tackade vi för guidningen

och fortsatte vår tur.

Yvonnes mobil ringde(som tur var hade hon inte lagt den i hornväskan) och det var Therese som hörde av sig och undrade var vi var. Hon hade gjort en paj som vi skulle få när vi kom fram, Gulliga människa!

Vi knallade på i maklig takt,bromsarna började söka sig till sitt natthärbärge så vi hade det ganska skönt. Vid en vägkorsning blev vi lite rådvilla. Hö eller vä det var frågan.Kartan gav oss inte heller någon hjälp så vi chansade på hö. Efter en bit ångrade vi oss och vände tillbaka och red en bit på den vänstra vägen men var inte

heller nu säkra. Upp med telefonen och efter ett samtal med therese fick vi vända igen. Tur att det finns mobiler:-))

Nu var det bara att dra på för klockan var ganska mycket och vi ville komma fram.

 

 

 Så här mysigt fick vi det när vi kommit fram.Therese och Peter hade dukat fram när vi bytt om och bjöd både på vin och starköl till pajen. Gissa om det smakade bra.

Efter en härlig kväll med trevligt sällskap i solskenet sov vi gott i husvagnen.

 

    Efter en skön sovmorgon och frukost ute bestämde vi att inte fortsätta vår ridtur utan ta en ordentlig sväng i området med Therese på eftermiddagen när bromsen försvunnit. Vi softade hela dagen och fick låna therese och Peters pool.

                                                       

  Yvonne som känner alla ringde upp en kompis från Frösåkersryttarna som hon visste skulle bo inte så långt bort. Det visade sig att hon var ledig , hade en häst extra till Therese och ville guida oss runt i skogarna. Therese har egna hästar men hennes islänning var borta på betäckning för tillfället.

Vi var nog ute ett par timmar och red runt i skogarna som på en del ställen såg ut som rena plocketpinn och var väldigt svåra att ta sig fram i.

                                                              

  När vi ridit färdigt bestämde vi att det var lika bra att fara hemöver.Valter kom och vi lastade Chappe och åkte hem med, Jag hämtade bilen och så for vi tillbaka för att hämta Toddy och husvagnen.

Det blev inte så mycket rida av och det berodde på dom dj...a bromsen.Men vi hade sammanlagt flera dagar med planering , rekning och ridning så vi kände oss ganska nöjda ändå

.Få se vad år 2014 har att bjuda på i ridväg för nu är Babsan ok igen.

Och Tack Yvonne för lånet av underbara Toddy, vi börjar känna varandra ganska bra nu Toddy o jag.

 Skrev Britt-Marie

 

 

 

 

Fredagen den 11 april 2014 kl. 11:06

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

2013-07-21 23:18

Smokey gör en spinn med mig

 

Söndagen den 21 juli 2013 kl. 23:18

Moblogg | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Tiveden år 2012

 

 Ja så har ett år gått igen och jag sitter här och ska berätta lite om vårt årliga ridäventyr. Som jag berättat om tidigare så är min trogna svarta kompis fortfarande skadad men hovbenet läker som det ska men det tar tid.

Mitt quartersto Miss Naomy Major som jag tänkte ta med på turen visade sig lida av ett gammalt sömstick och det påminde sig när hon gått en sträcka på en mil. Sandra tyckte att jag skulle to Smoke Squall men det skulle bli så besvärligt att ha en hingst med så min väninna Yvonne var så snäll och lånade ut sin fina nordsvenska travare till mig.Toddy visade sig vara en riktig pärla, snäll, säker på foten och orädd.

Vi var 4 glada damer som skulle rida i år. Jag på Toddy, syrran på Midnight, Yvonne på Chappe och Lena (en kompis till syrran) även hon på en lånad häst, Lappen som varit med 2 ggr tidigare.  

Dag 1.

 Vi hade bestämt att börja vår tur hos Birgitta i Allmänningarud dit vi kom vid 12 tiden och så skulle vi rida till Kilstorp samma dag. Eftersom vi inte skulle ha med oss packningen på hästarna som vi haft de första åren utan den skulle köras från ställe till ställe hade nog en del av oss tagit med massor med "nödvändiga" saker. Allt skulle nog inte få plats i bagaget på en normalstor bil så det bestämdes att Anna-Karins hästtransport fick fraktas med varvet runt.

  Lena och Arne Gribing kom och hälsade på och gav oss varsin snygg ridledströja.

Dom skulle sedan ta transporten till Kilstorp.

Vädret var skapligt när vi gav oss iväg solen tittade t.om fram när vi red den fina vägen över Slottsbol, det är verkligen vackert där och en upplevelse att rida genom det högt belägna byn och sedan över berget med berg i dagen. Det hade ju regnat en hel del i sommar men det var inga besvär med att ta sig fram den sträckan. Man får rida förbi många fina välskötta små hus och människor vi träffar på vägen vinkar glatt till oss. Det är vi minsann inte vana vid här i Uppland inte.

Vi märkte ganska snart att 2 av hästarna ville vara i täten. Dels var det Toddy som är ranghög och så var det Lappen. Lappen vann fajten då han stegade på fortare så Toddy fick trava ikapp i ett kör, något jobbigt blev det till slut men Lappen var tydligen svår att hålla in.

Sista sträckan fram till Kilstorp är en väldigt fin väg där man kan trava eller ta en galopp om man vill.

Väl framme vid Kilstorp möttes vi av Britt-Marie som installerades oss i det söta lilla torpet. Här har vi varit förut , åtminstone tre av oss så vi släppte hästarna i två av hagarna.Vi satte oss till  bords och B-M bjöd på förrätt, middag och efterrätt. Det känns så lyxigt att få sätta sig  och äta så mycket god mat efter en lång dag.

Dag 2.

Idag skulle vi rida till Grönelid och det såg ut som om vi skulle få göra det i regn.

Efter en frukost som hette duga sadlade vi på , stuvade in allt som vi inte skulle ha med oss i transporten,satte på regnkläderna och gav oss iväg. Vi är ju inte direkt snabba att komma iväg, så klockan han nog bli bortåt 11 men sträckan till Grönelid är ju inte så lång.

Den här sträckan har vi ju ridit några gånger men det är alltid lika vackert att rida turistvägen som går bredvid Unden, så vad gör väl lite regn.

 När vi närmade oss Häggvik hade det slutat regna och vi frågade Elin på Pensionatet om vi fick rasta i deras hagar och det fick vi. Det började mullra från svarta moln runt oss så lunchrasten blev inte så lång. Det är ganska jobbigt att dels hålla i hästen sedan matlådan,drickat och försöka få in något i munnen. 

Ingen av oss hade lust att sadla av utan vi ville komma iväg. Färden gick vidare ner mot Tived där vi skulle vika av mot Grönelid. Solen tittade fram nu och det mullrade ganska kraftigt runt om oss.

Lena o Arne dök upp med kameran, men hästarna ville inte alls stå bredvid varandra för ett gruppfoto.

                                                          

 Eftersom det regnat mycket var en del av  leden väldigt slipprig och i en nedförsbacke gled Toddy och trampade av sig en framsko. Som tur var såg Yvonne det så jag kunde ta med sko+ sula till Grönelid.

När vi kom fram blev vi väl mottagna av Camilla, hennes sambo Viktor och Camillas pappa. Camilla ringde till sin hovslagare som lovade att komma kl8 dagen efter.

Camilla hade gjort iordning 2 små hagar på ett gärde men när åskan började braka loss  blev hästarna oroliga och vi var rädda att dom skulle ta sig ut ur hagarna.

Chappe och Toddy fick låna ett par boxar inne, så att Toddy skulle vara på plats när Hovslagare Ulrika kom.

Viktor visade sig vara en riktig tusenkonstnär. Han lagade maten och underhöll oss sedan med sång och musik.                              

  Dag 3.

Ulrika hovslagare kom kl 8 och satte på Toddy skon igen och efter en god frukost gav vi oss iväg. Solen sken på oss när vi närmade oss Ösjönäs och innan vi kom fram till det vackra hästbadet blev Toddy väldigt orolig. Han tittade bakåt och ville vända om flera gånger men jag märkte inget konstigt och ingen annan heller. När vi kom fram till hästbadet såg vi kanotister en bit ut på sjön som paddlade på med gula paddlar och Chappe blev väldigt orolig.

Vi fick ge oss iväg därifrån och efter det gick Chappe i "passage" säkert en halvtimme. Det gick inte att lugna honom och svetten droppade om honom. Yvonne trodde att det berodde på en kombination av för mycket havre och paddlar. Det fanns nämligen kvar kraftfoder i krubban hos Camilla som han hann smaska i sig innan Yvonne hann hejda honom så han snetände nog på det. Stackars Chappe, det var nog jobbigt för honom men det såg ju väldigt elegant ut.

Ridleden gick sedan vidare på den fina vägen till Mon sedan en bit på bilvägen förbi Stenkällegården innan leden vek av till Granvik. Sedan följde en grusväg genom skogen och vi passade på att luncha vid en uppställd barack där det fanns lite bete till hästarna.

 När vi skulle ge oss iväg kom regnet så vi hann precis få på oss regnkläderna.

Skuren drog snabbt över och vi kunde fortsätta i solsken.Ekarna vid Djäknetorpet tittade vi på från vägen, vi tyckte att det var onödigt att ta stigen förbi pga det myckna regnandet. Väl framme i Granvik sadlade vi av och ledde upp hästarna till hagarna som ligger en bit bort. Ombyte på vandrarhemmet och god middag hos paret

i Antikaffären. Lite udda är det ju att äta middag medans man gör loppisfynd.

Det blev några halsband och ett par lyckoänglar i år också. Jag beundrade tavlan med highland cattle som jag såg förra året och Anna-Karin trånade efter en annan tavla.(Båda finns hos oss nu men det är en annan historia.)

 

                                                          Yvonne, Anna-Karin o Lena framför vandrarhemmet i Granvik,

Dag 4.

 Frukost serverades på loppiset och så iväg igen. Idag skulle vi rida till Sätra. Anna-Karin och jag var ju där för ett år sedan och tyckte att det var lite extra lyxigt på vår ridsemester.

Jag gruvade mig lite för en sträcka som vi skulle rida( den västra vägen från granvik och upp till Herrängen. Jag kom ihåg vilken brant uppförsbacke det var i ravinen och den ville jag inte rida nerför i det slippriga föret som var för tillfället.

Efter ett lugnande telefonsamtal till Monica fick vi höra att leden hade dragits om precis där och gick lite högre upp och sneddade nerför berget. Skönt!

Tyvärr hade hästarna inte fått så mycket att äta i hagarna i Granvik så Lena ringde och beställde hö av en vän som skulle komma förbi. 

Allt gick bra trots att vissa sträckor var väldigt besvärliga pga det myckna regnandet och i Igelstad hittade vi det perfekta stället för lunch där det fanns gott om bete till våra hungriga hästar.  Det smakade bra med falukorvsmackor och kaffe och vi kunde mätta och nöjda fortsätta vår tur.

Vi red bredvid Undens södra vikar och sedan förbi Tolsjöhult.

På ett ställe red vi fel och hamnade långt uppe på ett hygge men då såg vi en grupp ryttare som red åt ett annat håll. Ibland ska man ha tur. Vi red tillbaka och pratade med gruppen som kom från Ösjönäs och liksom vi skulle till Sätra. Vi fortsatte på rätt väg , den södra vägen till Sätra men den var väldigt besvärlig på många ställen.

Sista biten gick på grusväg som tur var för när vi kom fram till Sätra och sadlade av hade Midde nästan tappat en sko. Och när vi stod där och letade hovslagare kom det en kille med hund förbi och han var hovslagare. Ibland ska man ha tur! Han for hem och hämtade sin utrustning och grejade snabbt Middes sko.

Middagen var utsökt och efter var det väl tänkt att vi alla skulle basta och bada men det var bara Yvonne och Anna-Karin som orkade med det.  Jag somnade ovaggad framför tv:n i mitt enkelrum.

 

Dag 5.

 På alla ställen vi varit har det serverats en maffig frukost så vi gav oss iväg med stinna magar. Ösjönäsgänget hämtade sina islandshästar samtidigt med oss men vi lät dem ge sig iväg innan vi gjorde iordning våra pållar.

   Här står Yvonne med Chappe och Toddy.                                        

 Idag skulle turen gå den nya leden upp till Åsebohl. Spännande med nya leder.

Anna-Karin och jag har säkert ridit alla snart för det här är femte gången,

Leden går norrut en bit efter sjön ,en väldigt vacker och lättriden grusväg innan den svänger av uppför österut. Sträckan förbi Valsjön är en upplevelse att rida, leden går alldeles vid sidan om sjön.

Vi fortsatte vårt gnatande om vem som skulle gå först men Lappen kunde inte gå bakom utan stegade förbi i ett kör, detta gjorde att vi missade leden norrut och kom tillbaka till korsningen vid Tolsjöhult. Hur kul var det att rida tillbaka, visserligen fanns där en vacker rastplats vid sjön Unden där vi kunde studera kartan.

När vi skulle ge oss av därifrån kom dagens regnskur och vi fick snabbt dra på regnkläderna för att efter skuren ta av dem igen. Det var ju inget fel på värmen precis.

Vi skippade att rida upp till Lindbergs klint där man har utsikt över nästan hela Unden det var ju inte så kul när det var blött och halkigt. 

Nu fortsatte leden på en grusväg nästan utan bebyggelse och vi hittade ett bra lunchställe. Maten som vi fått med oss ifrån Sätra var helt fantastiskt god.

Rökt viltkött med potatisgratäng plus tomater. När vi avnjutit vår lunch med kaffe  fortsatte vi vår tur norrut.

Leden gick nu på en fin skogsväg upp till västerfallet där bilvägen tog vid en bit.

Vi tog en avstickare upp till Gullebolet och tittade på den gamla släktgården och fortsatte sedan upp till Skaga Kapell.  

                                                                          Jag blev överraskad av att se mitt armband ligga där,gjort av sten. Det kallas frälsarkransen och alla stenarna(pärlorna) betyder någonting. En stunds meditation.

 Lite historik om Skaga stavkyrka.

Den första byggdes på i början på 1100 talet av vikingahövdingen Ramunders dotter Skaga. Hon lät bygga den till sin make.

Den revs år 1826 för att få slut på en offer kult som uppstått vid den källa som rinner upp vid kyrkan. Efter en rekonstruktion byggdes kyrkan upp igen 1960.

År 2000 brann den upp men byggdes igen år 2001. Väl värt ett besök.

Efter ett telsamtal med Arne i Åsebohl mötte han upp alldeles innan bron vi skulle över. Han visade oss på kartan några alternativa ridvägar då lederna var för dåliga pga allt regnande.

                                                       Några av oss valde att gå över bron men det var ingen trafik alls.

Leden fortsatte sedan slingrande förbi och nästan igenom små söta gårdar varvat med nybrutna leder genom tät skog, på ett ställe gick leden igenom ett helt hav av stora blåklockor. Hur vackert som helst.

När vi kom upp till Björnmossen kände A-K och jag igen oss från förra året. Här är fin väg sedan ända upp till Åsebol. Sista biten tror jag hästarna var lite trötta så vi hoppade av och gick. Det kändes som om den här sträckan var den längsta säkert pga felridningen.

 Vid Åsebol fick hästarna stora fina hagar och sprang lyckliga omkring i solenskenet.

Arne hade börjat elda i badtunnan och efter en jättegod och trevlig middag tillsammans med värdparet visade Ann sitt arbete med ull. Massor med fina konstverk.

När det började mörkna var det dags att hoppa i tunnan. Arne hade laddat upp med starköl så vi blev tillräckligt modiga att kasta oss i bäcken med jämna mellan rum för att svalka oss.

Arne sa skrattande dan efter att vi hade låtit som en hel klass skolflickor.

Väldigt trevligt och mysigt hade vi.

 

Dag 6.

Dan efter åt vi frukost och gjorde matsäck av det som fanns i de sprängfyllda kylskåpen och påbörjade vår sista dag på vår ridsemester. Fina ridvägar fram till Barrud och där kom vi på sträckan över bergen till Slottsbol. 

När vi kom till Högsåsen bestämde vi att ta den lilla extra vägen runt tillbaka till Allmänningarud. Här finns några jättefina galoppsträckor och vi satte fart. Tjoho vad det gick undan .

På ett ställe tyckte sig  Lena  se björnspår på ett ställe och det var verkligen en jättetass. Vet inte om det finns björn här. Vi har inte sett annat än rådjur och massor av kantareller iår men vi har ju sett en helt underbar natur, jättefina leder (kanske lite blöta iår) och en härlig utsikt över Unden.

Hos Birgitta blev vi inkvarterade i det jättegulliga torpet och fick en god middag som alltid hos henne. Vi satt uppe en bra stund på kvällen och pratade innan vi somnade.

Dag 7.

Anna-Karin och Lena drog hem genast efter frukosten men Yvonne och jag hade bestämt oss för att se lite av Tiveden utan häst.

Stenkällan blev målet för dagen.

    Vilken natur! Här går inte att ta sig fram på hästryggen bara till fots själv. 

Urgammal skog och jättestenblock.  Vi hade tur med vädret, solen sken ner på oss mellan de gamla trädstammarna.       Så här ser stenkällan ut.

Det är en upplevelse av många i Tiveden som rekommenderas.

På tillbakavägen hittade vi Pors som vi plockade med oss för att smaksätta bl.a snaps.

Vid ICA köpte vi med oss en smarrig lunchtallrik som vi åt i Alnerud. Hästarna hade fått gå kvar i deras hage och haft det bra hela dagen innan det var dags att åka hem. Birgittas man Tommy hjälpte oss med kontakterna som krånglade i transporterna .  Tack Tommy som ställde upp och hjälpte oss.

År 2012 års ridsemester är till ända. Vi har som vanligt ridit på fina leder, sett mycket efter vägen och träffat många jättetrevliga människor. Både gamla bekantskaper och nya.

Med facit i handen så skulle vi ha delat på oss från början och ridit 2 o 2 istället för att tjafsa hela tiden om vem som skulle gå först. Vi hade kunnat träffas och haft trevligt på kvällarna. Det är besvärligt när en häst stegar på fort och andra får takta eller trava ikapp hela tiden.

 Ett stort tack till alla som har ställt upp för oss, hoppas vi  träffas igen.

                                                     

                                               

  Britt-Marie, Anna-Karin Yvonne och Lena.

 (fler bilder finns i galleriet Tiveden år 2012

 

 

 

 

 

Tisdagen den 4 september 2012 kl. 17:07

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [5] Kommentera detta inlägg

 

Stackars Barbie!

 

 Stackars Babsan som har stått inne i box sedan 22/3 och ingen vet hur länge hon måste stå där.                     

                Det började på kvällen den 22 när jag var ut till stallet för att ge nattmaten och släcka. Då stod hon på tre ben och lyfte upp hö bakben. Stödde lite försiktigt med tån ibland. Jag tänkte att hon förmodligen hade sträckt sig när hon rusat i den blöta och eländiga hagen. Jag bandagerade båda bakbenen och hoppades att hon skulle vara bra morgonen efter.

Men det var hon ju inte förstås, tempade henne men hon hade ingen feber däremot kände jag puls och en liten svullnad med värme över kotan och kotranden.  Jaha, en hovböld på gång tänkte jag då och undersökte hoven noggrant men märkte inget konstigt. Hon började stödja mer på  hoven, så det såg positivt ut.

Ringde veterinär på lördan som kom och undersökte hoven ordentligt. Både hon och jag kände lukt av böldbakterier så det blev ett våtvarmt omslag till dagen efter och en saftig räkning.

           Märkte ingen skillnad när omslaget togs bort så hon fick gå i en något större utebox. Hon stödde på hoven men den var fortfarande varm med puls.

Efter påsk blev det besök på Mälarkliniken(Ultuna åker jag aldrig mer till.)

På Mälarkliniken blev vi väl mottagna av personalen som proffsigt undersökte henne

med bl.a röntgen.

Det visade sig att hon hade en fraktur i hovbenet. Stackars Barbie vad hon måste ha haft ont utan att visat det. Så otroligt lugn och snäll hon är.

Hoven gipsades och bands om och så blir det boxvila i tre veckor först så får vi se vad röntgen visar när vi kommer tillbaka. I bästa fall får hon gå i en liten sjukhage.

Vi hoppas nu att det skall läka bra men det är inte lätt att få henne att stå still i boxen.

Istället för kraftfoder får hon morötter och lite betfor och så massor med hö så hon inte får kolik.

Dom andra hästarna får turas om att göra henne sällskap inne i stallet, en halv dag

får dom stå inne, sedan byte. Jag tycker att hon finner sig ganska bra att stå inne så länge hon har sällskap men hon kommer väl att hata mig som inte släpper ut henne.

Jag tycker så synd om henne när hon tittar ut på dom andra. Det kommer att ta tid att läka men prognosen är ju bra så det är bara att hoppas.

Nu håller jag på att träna upp Miss naomi major inför sommarens ridsemester. Hon har ju inte varit samma skogshäst som Babsan utan hon har ju gått mest på ridplan, men det skall nog gå att ordna.

Sommarens ridsemester är bokad och i år blir vi 4 stycken äventyrslystna.

Mer om det senare.   Britt-Marie

 

 

 

 

                                              

 

 

Onsdagen den 18 april 2012 kl. 16:10

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [5] Kommentera detta inlägg

 

Istiden.

  Varje år infinner sig en period av istid här i Norrlövsta. Det är då gårdsplanen, ridplanen och alla ridvägar är belagda med is och enda sättet är att ta sig fram med en spark. T.om hästarna som är broddade halkar ibland och dom två oskodda staplar fram försiktigt på stela ben, så det blir inte mycket ridning nu.

Vår hingst har skor men inga broddar men han har gjort upp en liten rundbana åt sig i snön där han kan trava runt. Sandra föredrar att skruva i brodden när han ska ut men nu är det ridhuset som gäller. Lite läskigt är det när man ska ta sig därifrån. Den svängda backen innan stora vägen är inte så rolig om det är halt för jag vet hur det känns när hela ekipaget börjar glida bakåt  och viker sig åt sidan. Inte kul alls.

Det har ju hänt en del sedan jag skrev sist. Vi har varit på dop i Svinninge där vårt senaste barnbarn och första pojke blev döpt till Eric Karl Tage. En liten gullig kille som är väldigt lik sin storasyster.

 

 

              Min syster med familj har lämnat gården i Länghem och köpt ett hus i Knivsta vid sjön Valloxen. Huset är nästan kulturmärkt för det byggdes av Olof Thunström som var konstnär skald och biolog. Det ska bli roligt att se vad som tittar upp ur jorden på deras tomt i vår.

Julen firades här i Norrlövsta med barn, barnbarn gammelmorfar och syrrans familj med flickvän och 6 hundar. Tomten kom  förstås med julklappar till de små. Vi hann också med att leka julklappsleken utan att bli osams.

 

I början av januari invigdes ridhuset i Sund. Sandra och Smokey hade lite uppvisning i Westernridning med bl.a reining.

 

                  Den 10 jan skulle jag och en ev medryttare rida ut på Maja och Barbie men turen fick ett olyckligt slut. Helt plötsligt dök det upp 2 endurocyklar ur skogen och hästarna blev skrämda, vände tvärt om och rusade hemåt. Min medryttare ramlade av på rygg och blev liggande kvar på den hårda marken medan jag förtvivlat försökte få stopp på Barbie som ju ville hänga på Maja hemåt. När jag äntligen fick stopp på henne skulle jag slänga mig av men fastnade med jackan i hornet på min westernsadel och blev hängande där på sidan när Barbie satte fart efter Maja.

Efter nåt 100 meter damp jag ner i backen, men jag vet inte hur det gick till för jackan hade jag kvar på mig och dragkedjan var hel. En ängel måste ha hjälpt mig av innan vi nådde stora vägen.Besöket på akuten med röntgen visade att inget var brutet men hela jag blev blåslagen och det kändes som om varje ben i kroppen hamnat fel. Även min ridkompis klarade sig utan brutna ben, men jag har inte kunnat rida på över 1 månad.

    Nu har jag köpt en ny sadel som inte är så tung att slänga upp på hästryggen. Den väger bara 8 kg till skillnad från min Dakota som väger 14 kilo. Jag ville ha en syntet Wintec westernsadel och det fanns inte att få tag i i Sverige så jag fick köpa den från England. Men den är hur skön som helst att rida i och behöver inte oljas in. Den blir nog bra på vår långtur i sommar.

Skrev Britt-Marie

 

 

 

 

Tisdagen den 6 mars 2012 kl. 15:17

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Snipp snapp snut nu är sommaren snart slut.

            Sommaren går alltför fort, den liksom bara blåser förbi som en vindpust nästan och snart är det grått , blött och kallt igen. Vi har iallafall hunnit med några trevliga saker i sommar. Krister och jag fick ett par dagar till sjöss med besök i Helsingfors.

                                                      

  Vår ridsemester gick som vanligt till Tivedens djupa skogar, mer finns att läsa om det under rubriken Start.  Vi har ju haft en väldigt fin sommar till skillnad från de stackare som bor i de södra delarna av vårt land.

Och så har vi haft besök av barn och barnbarn. Det är så roligt att se dom här tre små tjejerna tillsammans. Ridning och traktoråkning stod på schemat. Clea som var för dagen utvald att ledas runt på ridplanen var måttligt road och de sista varven fick matte dra henne runt.  

 

Amanda som nyss fyllt 2 år firades med presenter och jordgubbstårta.

               Alexia, Amanda 

                                                                                                    och Linnea.

Vi hann också med några sköna baddagar vid guldkusten innan barn och barnbarn begav sig hemmåt igen.

Sedan var det dags för kräftfiske med tjejligan. Yvonne fixade laxhuvuden till bete och vi begav oss till Gavels gård där Margret bor. Margret hade gjort iordning en härlig lunch som vi år på altanen innan hon selade på sina hästar och bjöd oss på en åktur runt ägorna i sin fina paradvagn. Yvonne och jag tog sedan ett svalkande dopp innan vi for ut med båten och satte i 40 burar.När vi kom tillbaka hem till Margret åt vi förra årets kräftfångst och hade trevligt medan blixtarna lyste upp himlen. Ingen av oss ville ro ut och ta upp burarna när det åskade, så vi bestämde att gå upp kl 4 istället. Det blev inte mycket sova den natten, men kräftor fick vi.Det är faktiskt rätt stor skillnad i smak på svenska och kinesiska kräftor.

 Förutom ridsemestern har det väl inte blivit så mycket ridning. Vi har träffats hos Yvonne och tagit några långturer och så har jag mest knallat runt lite i skogen här hemma.

 Vår hingst Smoke Squall är kvar hos Johan och har väl placerat sig på de tävlingar han ställt upp i. Fina duktiga Smokey är uttagen iår igen till World Show i USA.

Snyggaste Quartern! Lilla Badgie blir nog lik honom. Lika cool o snäll o fin.

Ikväll är det Racekampen på fältet och jag fick nyss ett sms att Alx leder efter första omgången, så jag får väl lov att ta på mig regnkläder och masa mig dit.

Idag har jag också blivit farmor igen. David och Ulrika fick en liten Erik i morse.

Jättegrattis!!!

Skrev Britt-Marie

 

 

 

 

 

 

Onsdagen den 24 augusti 2011 kl. 16:02

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Den sommartid nu kommer....

 Åhh vad det är härligt med solen, värmen och all växtlighet.Flugorna, myggen och knotten har ännu inte vaknat på riktigt så hästarna har nog bästa tiden nu.

Jag har inte släppt ut dem ännu på sommarbetet utan dom får vänja sig lite med gröngräset först. Några timmar ,en halv dag och nästa vecka är det dags.

Det växer så det knakar i hagarna och jag vill ju inte att gräset skall bli för högt, för då trampas det bara ner.

Men ingen ska tro att man är ledig när hästarna går på bete, nej nu ska stallet rengöras och målas. Det är otroligt vad det blir skitigt över vinterhalvåret.Eftersom vi använder torv till en del är det smutsigt långt uppåt väggarna så det tar lite tid att göra rent och måla.Krister får ta fram stora dammsugaren och suga upp alla stora spindlar som sitter och lurar i hörnen.Jag har ju spindelfobi och Sandra ännu värre. Hon kan ju skrika för en liten "lyckospindel" så det hörs flera kilometer.

En av mina roligaste lekar är att hissa ner en plastspindel framför näsan på henne,

men jag får igen med plastspindeln i sängen. Ha ha.

Inridningen av lilla "Badgie" går så bra, det verkar som om han tycker att det är roligt att ha Sandra på ryggen. Snällare häst finns nog inte.Skulle vara pappa Smokey då.

Helgen som gick var det tävlingar på Bökeberg igen.Det var FEI Reining World Final

med deltagare från bl.a USA. Johan fridberger tog hem en andraplacering och en förstaplacering med Smoke Squall. Bra ridet Johan på en fantastisk häst. Grattis!

 Tyvärr har det blivit skriverier om vissa deltagare på tävlingen som på framridningen visat dåligt omdöme och dragit sina hästar för hårt i munnen.Nu finns det ju individer inom all hästsport som inte rider eller kör sina hästar på ett snyggt sätt.

Tråkigt att det skall bli "pajkastning" mellan de olika grenarna.

Johan har iallafall ridit Smokey med ära.

Nästa helg är det tävlingar på Grevagården och då skall även Sandra tävla.Lycka till!

För min egen del blir det bara skogsridning som gäller nu.Syrran och jag har bokat ridning i Tiveden igen. I år skall vi rida runt sjön Unden och övernatta en av nätterna på Sätra spa-anläggning.Hur skönt ska inte det bli när man suttit hela dagen i sadeln. Syrran tar hem en ny häst nu till helgen så det gäller att träna upp den för den långa ritten i sommar. Det är en Westfahler som väl aldrig varit utanför ridbanan.Babs hade ju inte heller varit ute speciellt mycket när vi red i Tiveden första gången men det gick ju bra, lite snubbligt var det ju i början förstås.

Nästa gång jag skriver blir nog om semesterritten , så tills dess önskar jag alla       En skön sommar.

Britt-Marie

 

 

 

 

 

Fredagen den 27 maj 2011 kl. 19:39

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Äntligen!

  Äntligen har vi fått smaka lite på våren, man har kunnat sitta ute utan att försöka skydda sig för dom iskalla vindarna. Jag är så trött på snön och kylan nu, jag vill ha vår, sol och värme. Den här vintern har varit alldeles hopplös, man har inte kunnat göra någonting. Det har varit alldeles för mycket snö, så hästarna har inte kunnat ta sig fram på mina ridvägar. Efter att nästan ha fastnat på ett gärde med Babsan har jag inte toras ge mig ut igen. Det hade bildats ett lager med skare och på det hade det kommit mer snö så hon orkade inte ta sig fram och var nere på knäna flera gånger.Det kändes riktigt läskigt så det har bara varit att invänta snösmältningen.

Nu smälter det på dagarna men på nätterna fryser det på och bildar en fin skridskobana på hela gårdsplanen och hur kul är det .

Det är ridhuset som gäller nu.Sandra och jag tog med oss Maja dit och hon var så duktig.

 Kanske vi kan ta med henne på nån tävling iår.Eftersom Sandra pluggar nu har ju Smokey fått åka till Johan Fridberger och tränas av honom. Han har nu vunnit sin första tävling för säsongen. SR Reining i Bökeberg. Duktiga pålle och bra gjort Johan.

Vår lilla buskille Badgie har oxå fått stå i transporten. Nästa gång kanske han får följa med till ridhuset. Sandra hoppade upp på hans rygg för någon vecka sedan och det tyckte han inte gjorde något att hon satt där. Tuff kille.

Vår lilla söta Miss Smokin Hot har fått en alldeles egen matte nu som har tid med henne. Hon har flyttat till en gård i Vallentuna och tränas nu av sin nya matte Ida Rönnell.Lycka till Ida med en helt fantastiskt häst.

 

 Idag skiner solen så jag ska försöka ta en liten sväng på min pensionär Clea, hon behöver också lite stimulans.    

Skrev Britt-Marie med hopp om vår.

 

 

 

 

 

Lördagen den 19 mars 2011 kl. 11:25

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Året som gått.

 Jag har inte varit speciellt flitig på att skriva i bloggen, trots att det hänt en hel del.

År 2010 var ett bra år beträffande hästarna men det var också ett jobbigt år.Det började med mängder med snö som gjorde det extra besvärligt att ta sig fram i skog och mark.Hästarna måste ju motioneras så det blev mycket markarbete på plan och i corallen.Barbie och Smokey fick transporteras till ridhus för träning.

Barbie och jag har varit till Yvonne i Norrskedika och ridit på hennes fina ridvägar.Margret har varit med och tränat på Toddy inför sommarens ridsemester.

Krister och jag fick en välbehövlig kryssning med ett riktigt lyxfartyg då Sandra m. familj och David m.familj vaktade gården.Krister fick sin mc tripp till Finland och jag fick min härliga ridsemester i Tiveden.

För Smokey och Sandra har det gått väldigt bra iår.Sandra tävlade i halter på skoj bara för första gången i våras och han blev Grand Champion i både open och amatör

och därefter har han blivit Grand Champion i alla tävlingar som dom varit med i.Det gick ju så bra att han kvalade härifrån Sverige till World Show i USA. Tyvärr skulle det bli för kostsamt att fara dit med honom.

Sandra har ju också ridit reining och nominerades till årets Rookie av SQHA.Hon kom som god tvåa efter vinnaren, men med samma poäng.Så det har verkligen varit ett bra hästår. Även vår lilla Miss Smoking Hot lyckades placera sig som tvåa på sin första tävling.

Tyvärr har vi inte kunnat ta med henne någon fler gång, för det är både tungt och

besvärligt att åka med en hingst och ett sto i samma transport och vi har bara en.

Vår lilla buse Smoking Hot Badger har blivit kastrerad. Han har blivit mycket mer lätthanterlig nu och ställer sig inte på bakbenen som innan. Att han försöker stjäla allt som kommer i hans väg hör ju till och han slipper dessutom gå ensam i hagen längre utan får gå med sin mamma igen. Dom är så söta ihop, står alltid sida vid sida.

 

Miss Naomi Major har satts igång också och hon är väldigt trevlig och duktig,men det tyckte förstås inte Marie som skulle rida ut på henne i julas.

När Sandra, barbacka på Smokey , Ulrika på Barbie och Marie på Maja kommit halvvägs började Maja konstra så sadeln åkte snett varpå Maja satte av i full karriär hemåt.  Marie valde ut en lämplig snödriva och kastade sig av.

När jag tittade ut såg jag två stycken på ryggen på Smokey och Maja ståendes på andra sidan vår repgrind.Inte vet jag hur hon hamnat där, hon måste ha hoppat.

För att inte dagen skulle få ett så snöpligt slut sadlade jag Clea och tjejerna gav sig av igen och fick sin härliga tur.

Eftersom vi bara har fem boxar i stallet fick två stycken vara ute i den stora uteboxen föra jul, men jag tyckte synd om dem så jag beslöt att flytta Missy till en kompis till Sandra.

Maria har själv en Quarterhingst och är jätteduktig i reining, hon har tagit hand om Missy nu till försäljning. Det var ju hon som red in Missy så dom känner varandra,jag är noga med mina hästar att dom ska ha det bra och det har hon hos Maria.

I julas var huset fullt vi var 9 vuxna 3 småttisar och 6 hundar.Krister och jag fick flytta ner i köket till kökssoffan. Vi fick prova på hur dom sov förr men det gick ju bra det oxå. Tomten fick komma till oss två gånger denna jul. Det var jättekul att ha alla här men väldigt jobbigt, grejer, kläder och leksaker överallt.

Tre små söta tjejer som tultade runt. Dom är för små att kunna leka med varandra men Lexi som är äldst kunde ta leksakerna av dom andra två under högljudda protester. Nästa jul blir det säkert fullt ös. Kul tycker jag.

Nu är sommaren snart här igen och planerna på en ridsemester börjar ta form.

Hoppas år 2011 blir ett lika bra år som 2010.

God fortsättning på er alla önskar Britt-Marie

PS

Till min förfäran skall ju zoomin läggas ner! Jag har provat de hemsidor som rekommenderas men dom är inte alls lika bra dessutom är inte dom heller gratis. N.nu är besvärlig att handskas och använder sig av ett program som inte jag kan. Dessutom kostar det att uppgradera hemsidan om man vill lägga in extra bilder. 123min sida är enklare men inte heller gratis.

Är det någon som har tips på annan hemsida?  Kommer zoomin att bli kvar så betalar jag gärna nån hundralapp i månaden bara för att slippa flytta.

Hoppas att allt ordnar sig till det bästa. DS

 

Lördagen den 15 januari 2011 kl. 18:29

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Världens vackraste quarterhingst?

 Det skulle vår fina hingst Smoke Squall kunna bli om vi åkte på AQHA World Championship Show 2010 som ska hållas i Oklahoma city USA i november. Han har med sina 6 Grand Championtitlar i år kvalat in från Sverige.

Det är ju frestande att åka , för prispengarna är över 2 milj dollar, men det kostar ju en del att åka över med häst i bagaget och dessutom har ju Sandra sin skola.

Det tål att tänka på iallafall.

Här på farmen har det blivit höst.Gräset i hagarna börjar bli avgnagt och växer inte lika fort längre,dagarna är kortare och daggen ligger som ett blött täcke över allt på mornarna. Våra ston går ute ännu, men dom kan gå in i lidret där det finns en stor ligghall.Jag försöker hålla igång dem med motion i corallen eller ridning, antingen på plan eller också en sväng ut i naturen. Maja som gått och latat sig länge nog har börjat få röra på sig.Det har varit ett väldigt stånkande och flåsande från henne men så har hon lagt på sig en kraftig övervikt.Det är iallafall väldigt roligt att rida henne för hon är duktig på det mesta.(Inte hoppning förstås.)

Jag blev riktigt sugen på att börja träna ordentligt när jag var med Sandra o Smokey på tävlingar i Grevagården för där var flera damer i min ålder som tävlade .

Synd att det inte finns seniorklasser för ryttare, bara för hästar.

Lilla Badgie Bus har blivit stora killen nu.Tyvärr kunde vi inte ha Smokey och honom tillsammans. Jag tror att det berodde på att Badgie var alldeles för kaxig. Smokey hade fullt sjå med att fostra honom och det syntes i pälsen. Vi var tvugna att flytta kaxe till en annan hage i närheten .

 Han är en riktig liten buse,allting är kul att leka med och allting måste man smaka på , man får verkligen vara på sin vakt när han är i närheten. Vi funderar på att kastrera honom så att han kan gå med dom andra i vinter om vi inte hittar någon köpare till honom.

Förutom hästgörat måste stallet skuras inför vintern. Det är ett sånt där jobb som blir kvar tills det nästan är för sent att utföra.I år tror jag inte att jag tar fram målarpytsen, för med den torvblandning vi använder blir det fort likadant.

Det finns ständigt annat som ska målas.Fönster , källargolv och dörrar, man blir liksom aldrig klar när man har ett stort hus

Krister har byggt ut vår altan , satt in glasrutor i vår förstukvist och sågat ved så det ska räcka till vintern, för när Sandra kommer på besök får vi brassa på så vedpannan står och hoppar.Hoppas bara att det inte blir en sån vinter som förra.

Helgen som var besökte vi David, Ulrika o lilla Linnea. Daniel, Marie och Amanda var där liksom Sandra och Alexia. En riktig släktträff. Kul att träffa barn och barnbarn samtidigt och kul att se småttisarna tillsammans.Tre små gulliga tjejer.

Nu är rasten slut och jobbet väntar.Ha en bra höst önskar Britt-Marie

 

Förresten ni är väl medlemmar i SHV(Svenska Hästars Värn.) En förening som tar hand om misskötta hästar. Om inte så bli det. www.shv.org

 

 

 

 

 

Tisdagen den 21 september 2010 kl. 11:22

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

Tiveden 2010

Nu ska jag skriva lite om årets stora händelse.5-dagarsturen i Tiveden. I år var vi 4 stycken äventyrslystna "damer".  Förutom jag själv och syrran var också Yvonne och Margret med. Vi som kom från östhammarshållet startade redan kl6 pga värmen ,så vi var i Allmänningarud hos Birgitta redan vid 10.tiden.

Iår hade vi pusslat ihop en ridväg som innefattade leder som Anna-Karin och jag inte ridit förut,så därför startade vi i Allmänningarud. Nytt för året var också att vi slapp ta med all packning på hästryggen.Det var nog så jobbigt för hästarna ändå i hettan.Birgitta(gullig som vanligt) bjöd oss på både kaffe och lunch innan vi påbörjade turen.

Första dagen skulle vi rida från A-rud till Anderstorp en sträcka på drygt 1,5 mil. Vi tog vägen genom Högåsens naturreservat som är en vacker och bra ridväg.Det var över 30 grader varmt när vi startade och hästarna svettades och slogs med bromsen. Åtminstone Barbie som snubblade fram och hade svårt att se genom flughuvan.

Vägen gick sedan över en åskam med med fina gamla stenmurar.En fin sträcka .När vi kom fram till Anderstorp mötte Arne och Lena upp. Hästarna svabbades av och fick varsin fin hage och vi blev skjutsade till sjön Unden där vi kastade oss i det kristallklara vattnet.23 grader var det visst.

 Efter en god middag och trevlig samvaro med Lena o Arne stupade vi isäng efter en lång och varm dag.

Dag 2 följde Arne med oss till Nyborg ,sträckan vi tänkt rida var delvis förstörd av skogsmaskiner.Tråkigt efter allt jobb som är nerlagt för att få till bra leder. Det var mycket uppför och vi alla svettades i den tryckande värmen.Vid Nyborg fick hästarna vatten av en vänlig man och sedan var det dags för Arne att vända åter.

Vi rastade vid en ödegård i Rom, där gräset växte kämpahögt.Lena hade gjort iordning pannkakor med potatissallad och skinka.Dom var så goda så jag åt upp alla på nolltid och kom knappast upp på hästen igen. 

 Efter lunchen fortsatte vi längs sjön Lången en bit innan vi hade bestämt att vika av norrut på Grönelidsleden en bit och sedan vika av söderut. När vi kom till vägskälet fortsatte de andra tre till vänster men Barbie vek på eget bevåg av åt höger.Jag hade fullt sjå att få stopp på henne så jag kunde studera kartan och såg att vi skulle åt höger.Dom andra hade hunnit en bra bit bort så jag fick ropa tillbaka dom.Barbie måste ha en inbyggd kompass eller så hade hon hört åt vilket håll vi skulle rida.

Värmen var tryckande och vi hoppade av hästarna alla fyra för att underlätta för dom en stund när det åter gick uppför. När vi skulle upp igen fick Yvonne ställa sin stora häst i ett dike för att komma upp och jag fick hjälp med att hålla i min dansande springare.Nu var vi snart inne på kända vägar. Under kraftledningen och vidare förbi Flacksjön och så vägen upp mot Kilstorp.Där mötte oss Lena o Arne samt Britt-Marie .När hästarna blivit svabbade och fått sina hagar och vi blivit inkvarterade i en jättegullig stuga blev vi skjutsade till badet av Britt-Marie.

Helt underbart!

Sedan bjöds det på en helt fantastiskt god middag tillsammans med värdparet.

Vi försökte sitta ute och ta ett glas vin efter middagen, men knotten gjorde att vi fick gå till sängs tidigt.Som tur var hade vi med insektstäcken till hästarna.

 

 Dag 3 inleddes med en härlig frukost utanför stugan där vi bodde. Britt-Marie serverade oss massor med gott att äta och så fick vi höra lite historia om gården.

Nu skulle vi rida en sträcka på ca 2,5 mil.Hästarna som legat och vilat i hagarna trampade på i värmen.Färden gick nu förbi Västansjö och söderut bredvid Unden.Den här sträckan är mycket vacker att rida och vi njöt i fulla drag av den härliga utsikten.Yvonne försökte få i Chappe vid hästbadet men det ville inte Chappe alls och Barbie o Lappen stod på betryggande avstånd. När vi kom till Pensionat Häggeboda hade vi fått lov att luncha vid deras brygga och låna hästhagarna.Elin o Dan var där och tappade upp vatten till hästarna.Jättebussigt!

 

Vi passade  på att ta ett dopp i Unden igen innan vi åt vår goda pastasallad. Efter en kopp kaffe uppe vid pensionatet fortsatte vi vår färd mot Grönelid.Vid Sannerud bad vi en man hålla i Lappen så Anna-Karin kunde inhandla glass åt oss.

Nu vek leden av från Unden och fortsatte uppåt på en mjuk fin väg. Hästarna var duktiga trots värmen som hade svårt att hålla sig under 30strecket och stretade på.

Värmen gjorde att vägen kändes längre så Yvonne misstänkte att vi var inne på Nationalparksleden.Men efter en fin stig var vi framme hos Camilla. Hon hade gjort iordning 3 fina hagar med vattenbaljor i, där vi släppte våra hästar efter att dom fått duscha.Själva blev vi anvisade en alldeles ny fin stuga där hon serverade en god fiskgratäng på verandan.

 Natten var enormt het och vi två som fick överslafarna stod inte ut utan flydde ut till vardagsrummets soffa med lakan och kudde. Där var det upptaget när jag kom och höll på att sätta mig på Yvonne som redan flytt dit.Anna-Karin offrade sig och kröp upp i den varma slafen och därefter blev natten hyfsad lugn.

Inför dagen hade vi gjort upp att Anna-Karin och jag skulle rida en längre sträcka, runt Nationalparken.Yvonne och Margret skulle ta en kortare väg över Ösjönäs och vidare till Tivedstorpsleden.Vi bestämde att A-K och jag skulle starta tidigare och sedan stråla ihop med dom andra efter vägen.Det var en jättefin väg att rida på ibörjan med små fina stigar och vägar .Vid Junker jägares sten  berättar sägnen att ett förälskat par rymt dit och slagit läger,men medan mannen är ute och jagar halshöggs flickan  av faderns spanare. Man har senare sett en huvudlös jungfru och en man vandra runt det stora stenblocket.

 

 Stigen efter stigen var mycket svårriden med smala passager och mycket stenigt. Anna-Karin hoppade av och ledde Lappen uppför de värsta partierna och en träbro som såg lite murken ut.(Men inte var det). Jag hoppar ogärna av pga en tidigare olycka där jag satt av och fick hästen över mig med ett svårt benbrott som följd.

På vägen mot Ösjönäs tog vi oss förbi ett läskigt monster som gnisslade och brummade och högg mot någonting i diket.En grävmaskin som den vänlige mannen  stängde av en stund.I ösjönäs fick våra törstiga hästar vatten av en snäll tysk familj.

Margret o Yvonne hade passerat för ungefär en halvtimme sedan så vi siktade in oss

på att luncha ihop vid en raststuga vid Tivedsdalsleden.

Nu gick leden på en gammal gräsbevuxen väg mot Mon.Värmen var tryckande och det hade varit åskvarning.Vi rastade vid skyddet men där fanns inte så mycket bete och hästarna var törstiga igen.Barbie nosade på min vattenflaska ,men det var för svårt att dricka ur den. Vi fortsatte längs en uttorkad bäckfåra och vid varje dike med lite vatten i ville hästarna ner och dricka men det tordes vi inte låta dem göra.

Det började mullra ganska ordentligt och så kom det efterlängtade regnet.Det var precis som att stå i duschen med kläderna på.Vi hoppade av hästarna( det är inte så roligt att sitta i sadeln när det åskar) och gick bredvid i forsande vatten. Hästarna sörplade i sig regnvatten från pölarna på vägen och vi tyckte nog alla fyra att det var ganska skönt.När vi kom till stigen över berget vid sjön Österämten hade det slutat regna .Där är det en hel del klättring så där var det lite slipprigt.

När vi kom till Tivedstorp hade Yvonne o Margret nyss kommit och ställt in sina hästar i en hage.Hagarna hade blivit dubbelbokade så vi fick vänta lite på våra medan regnet ånyo öste ner.Nu var vi riktigt plaskblöta så det var skönt att få komma in och byta om. Eftersom det var strömavbrott blev det en tallrik med kallskuret till middag. Margret var trött efter dagens tur och gick till sängs tidigt medan vi andra satt och pratade till "ett" glas rose.

  Dag 5.                                                          

 Frukosten intogs i samma gassande sol som de övriga dagarna, nu utanför Tivedstorp.

Yvonne och Margret hade bestämt att köra tillbaka hästarna till Allmänningarud och se sig om lite i Tiveden bl.a sjön Fagertärn med de röda näckrosorna.Margret är egentligen ingen ryttare hon håller på med körning så hon tyckte att sträckorna var lite för jobbiga för hennes otränade bakdel.Vi skulle ses till kvällen igen.Synd tyckte vi andra.

 Anna-Karin och jag startade sista etappen som skulle bli den längsta, nästan 4 mil.

Det här är en av dom finare sträckorna tycker jag med varierande terräng.Tivedstorpsleden är en trevlig och fin ridled och vi satt och pratade medan hästarna lunkade på.Vi har ju ridit här tidigare så vi var väl inte så uppmärksamma på skyltarna. Plötsligt slutade vägen i en vändplan där vi inte alls kände igen oss.Det fortsatte en stig vid slutet som gick ner i en sänka och därefter en träbro. Jag och Barbie gick ner till bron för att titta hur det såg ut men insåg snabbt att vi var fel.

När jag skulle vända Barbie sjönk hon ner med båda bakbenen och därefter med frambenen ända till magen. Jag hamnade nästan på halsen på henne och förstod att här gällde det att komma av snabbt om hon skulle ha en chans att ta sig upp.Jag slängde mig åt sidan samtidigt som hon välte lite,tog sats av alla krafter och kom upp ur dyhålet. Min ena sko hade fastnat under henne, men den gick att hitta igen.

Anna-Karin som stod framför var nog den som blev räddast av oss.

Efter att ha gått tillbaka ett par km hittade vi rätt väg och fortsatte vår färd.

Framme vid Åboholm tog vi stigen till kolarekojorna som var ny för oss.En väldigt trevlig stig.Vi passerade sträckan vid Unden igen och kom fram till Kilstorp där vi hade tänkt rasta. Vi frågade sonen i huset om vi fick låna hagarna och det gick bra.

När vi satt där och åt vår sallad dök Yvonne och Margret upp. Yvonne var på jakt efter en bortbytt hink som blivit bortbytt någonstans efter vägen. Vi bjöds på kaffe av sonen och mätta och belåtna kunde vi fortsätta vår ritt.


 

 Nu gick färden mot Slottsbol. Det här är en av de vackraste sträckorna. Förra året ösregnade det när vi passerade så iår får vi rida i gassande sol.Första biten är genom den djupa skogen därefter kommer man förbi små söta hemman och innan man kommer upp till det högt belägna Slottsbol med en vacker utsikt är det lite klättring över blanka berghällar. Sista biten följde vi vägen och kom tillbaka till Allmänningarud ganska där både Birgitta,Yvonne och Margret mötte upp.

Sista biten hade Barbie trampat på ordentligt medans Lappis nog var lite trött. Anna-Karin gick därför sista biten.Jag har hört att Barbies fina ork kommer ifrån den Amerikanska hingsten Pershing.

Vi bjöds på en delikat middag hos Birgitta och satt uppe till halv 2 och pratade.

Yvonne och Margret startade hemmåt redan kl 8 medan vi inte kom iväg förrän vid 11tiden.Det fick jag bittert ångra på hemvägen eftersom ac:n inte fungerade .

Jag stannade flera gånger och bjöd Babs vatten, men som tur var hade hon inte lika varmt som jag.Krister mötte upp utanför Uppsala och gjorde mig sällskap sista biten hem. Årets ridäventyr var det bästa hitintills om än något varmt.Nu är det bara att planera inför nästa, för iväg det ska vi och en roligare semester kan man inte ha.

Tack till alla snälla människor som tagit emot oss efter vägen, vi börjar känna oss riktigt hemma nu i Tiveden och tack till alla här hemma som skött om de andra hästarna och framför allt tack till vår snälla pappa som bjöd oss på det här.

  Skrev Britt-Marie

 Fler bilder från vår ridtur finns i galleriet under tiveden2010

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Torsdagen den 29 juli 2010 kl. 15:54

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [7] Kommentera detta inlägg

 

Missys debut.

  Ja, så var det dags för årets westerntävlingar i Enköping.Sandra hade anmält Smokey till klasserna Halter och Reining, så jag tänkte att det vore ett utmärkt tillfälle för Missy att debutera på tävlingsbanan, så en vecka före tävlingen införlivade jag dottern i mina planer.Det går ju inte utbrast hon, Missy är ju alldeles för tjock.Man får ju skämmas att visa en så fet häst, det kommer aldrig att gå.Jamen, sa jag vi har en vecka på oss att få henne i fin form. Ja sa Sandra vi får väl se om det går , i så fall efteranmäler vi henne. Sagt och gjort . Bantningsveckan var inledd och gräsmagen skulle väck! Krister och jag turades om att longera henne i corallen.Vädret var ju inte det allra bästa för sådan aktivitet..Stackars Missy kämpade på i värmen.  Och så får hon absolut inte gå i hagen och äta ,löd restriktionerna från från dottern, ta in henne på nätterna och låt henne gå på ridplanan på dagarna. Inget kraftfoder och inte så mycket hö.

Dagarna gick och vi kämpade på och på fredagen var det stor inspektion.

Hon blev godkänd! Nu blev det schamponering som gällde,rakning av öron och man, flätning av man och svans och lackning av hovar.Inga problem med henne inte , hur snäll som helst. Andra hästar brukar tycka illa om surrande från trimmern men hon var hur cool som helst.Klockan var rätt mycket när allt var klart och hästarna fått på sig de skyddande "kläderna",huvan och täcket.

Sadel, kläder och ryktgrejer packades in i transporten och så var det godnatt.

Eftersom vi skulle ha med både en hingst och ett sto skulle Yvonne komma med bil och transport och hälpa till.  Smokey skulle ut först av alla hästar i klassen Halter.

Den började kl 8,00 och vi skulle vara där en timme före, så det var bara att gå upp kl 4,00. När jag kom ut i stallet hade Missy fått av sig det skyddande täcket och var  smutsig på hela kroppen. Hennes så vita fina strumpor var gulsvarta och en del av flätorna hade gått upp. Det här kommer aldrig att gå tänkte jag när jag försökte få bort den värsta lorten. Som tur var så var Smokey lika fin som kvällen innan så det var bara att lasta honom. Yvonne kom med sin transport och vi lastade Missy.

Inga problem att få på henne, men i transporten slet hon sönder 2 grimmor och ett grimskaft, men som tur var hade vi en rejäl halsrem(tjurrem) som hon fick på sig och då gick allt bra.

Sandra och lilla Lexi mötte upp i Uppsala och vi var i Enköping i god tid men vi var långt ifrån först.Nu var det bara att sätta igång rengöringen av Missy igen.

Så var det dags för första klassen. Maria Fogmar visade Smokey i open Halter aged sire,vilken han vann och Sandra visade honom i amateur Halter aged sire vilken han också vann.

Missy som aldrig varit inne i ett ridhus var helt cool och tog hem två andraplaceringar.Hon gick vidare till championatet men där hade hon ingen chans gentemot de äldra vana stona. Duktiga lilla fina Missy. Och tack Maria som visade henne i open.

Dagen var lång och svettig men till slut var det Sandras tur i amateurreiningen.

På framridningen gick det väldigt bra men han var inte riktigt på bettet när det var deras tur. Sandra var lite missnöjd att inte bli placerad, men hon gjorde det bra ändå. Maria skulle rida honom i sista klassen som var open reining.Där kom dom på fjärde plats av en massa duktiga ryttare och hästar från hela vårt avlånga land.

Grattis duktiga Maria!

Lilla Alexia var på ett strålande humör hela dagen, hon sov en stund i värmen men pysslade på resten av tiden.Hästtävlingar var tydligen hennes grej.

 Jag hade god hjälp av vännerna Yvonne och Magret att passa henne

när jag behövdes på annat håll ,så stort tack för all hjälp.

Hemresan gick bra i den varma bilen och vi var hemma vid åttatiden.Årets varmaste dag led mot sitt slut och vi var alla genomsvettiga , trötta och törstiga men mycket nöjda med dagen.

Nu är det vila några dagar innan vi ska på vår årliga ridsemester.

Ha en bra sommar önskar britt-Marie

 

Söndagen den 4 juli 2010 kl. 21:58

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Sommartider hej hej sommartider......

 Nu är dagarna långa och nätterna ljusa och hästarna på bete.Dom har fått vänja sig lite med allt det goda gröna gräset. Först någon timme åt gången sedan har jag utökat tiden och nu får dom gå hela dygnet.Nästan alla, Smokey tar vi in på kvällen och Maja och Badgie får byta hage till natten. Det är så himla skönt att slippa mocka alla boxar varje dag. Lite mockning blir det förstås, men det är överkomligt.Lilla Badgie skulle behöva en liten kompis att gå med och komma ifrån mamma. Vi provade med Missy,med då blev han genast en tonårskille, så det gick inte alls.Jag har lust att släppa ihop Smokey och honom , han skulle behöva fostras lite men jag vet inte om jag törs.Visserligen är Smokey en väldigt snäll och välbalanserad hingst,men jag vill inte ha några skador.Hoppas hitta någon som också har ett litet hingstföl som behöver en kompis.

Vi har hunnit med lite sedan jag skrev sist,köksluckorna är nästan klara och vi har fått en fin stor altan.Nu fattas bara svimmingpolen.

Sandra och Smokey har varit till Strängnäs och tävlat och Smokey blev Grand Champion.Fina o snälla killen, gissa om Sandra var glad.Nu får hon en till stor bronsstatyett från Amerika.Hon tävlade också i amatörreining men blev utan rosett.

Hon har ju inte hunnit träna honom så mycket i vår men hon var helt nöjd med insatsen.

Jag har också hunnit med några långturer i Norrskedika.Barbie börjar känna sig riktigt hemma där nu och jag tror nog Chappe är lite förälskad i henne för han ropar så när vi ska åka hem igen.Vi har så jättetrevligt på våra turer och så har vi ju lite att se fram emot bl.a ridsemestern i Tivedsskogarna. Vi har bestämt att iår tar vi inte med all packning på hästarna utan låter någon köra den mellan övernattningarna.Viss packning måste vi ju ha iallafall.Gruppen har utökats, så nu är vi fem stycken. Det ska bli jättekul!

Imorgon ska jag ta tåget till Ramlösa och hälsa på Daniel,Marie och lilla Amanda.Det är ju ett tag sedan jag såg dem.Krister får hålla ställningen på gården.Hoppas ingen häst rymmer, det brukar dom ju göra när jag är ensam hemma.

Nu ska jag börja leta saker som jag ska ha med mig,min käre make säger alltid att :

BÖRJA LETA I TID! Hej då för den här gången.

 

 

Lördagen den 29 maj 2010 kl. 12:49

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

Tiden räcker inte till!

  Jag har alldeles för mycket på min göralista och tycker inte jag hinner någonting. Dagarna går alldeles för fort.Jag har alldeles för många projekt på en gång och alla vill jag hålla på med nästan samtidigt,Känns det igen?Just nu är det köket som ska få sig en renovering.Vit färg är inhandlad och köksluckorna är på gång,men det tar en himla tid.Varje lucka ska ju slipas och målas minst 2 ggr på varje sida.Pust!

Sedan måste ju själva stommen målas.Golvet slipas o lackas ,nya bänkskivor och nytt kakel.Det var lite av innejobbet  förutom allt annat som ska göras inne.

Ute har det ju tinat fram en del i hästhagarna. Det som göms i snö.... Det finns drivor med hästskit som måste tas omhand,som tur är har pållarna haft en bajshörna så allt är samlat på ett ställe, men högarna är stora.Hundarna däremot har inte haft något speciellt toaställe utan det finns små "sniglar" överallt som har en viss förmåga att fastna under stövlarna.Alltså måste gräsmattorna krattas.

Hagarna måste ses över,alla nerrivna stolpar sättas ner igen och nytt rep behövs nog oxå.

Någon kanske undrar om jag är ensam om allt jobb,men det är jag inte.Krister har precis lika mycket på sin göralista.Bl.a ska han slå ihop 2 klädkammare till en och så ska han bygga ut altanen.

Nu har mina ridvägar och min ridplan äntligen tinat fram. Hästarna skall sättas igång efter sin vintervila.Sandra har börjat träna Smokey inför vårens tävlingar och då får jag vara barnvakt till Lexi.

Som vanligt krockar två evenemang.Lilla Linnea ska döpas samtidigt med en tävling så  en kompis får kanske tävla honom då.

Missy har kommit hem igen och hon måste ju ridas ibland.Så snäll och lättlärd.Hon och Clea får stå i uteboxen på nätterna nu eftersom det saknas en box inne.Clea är lite missnöjd över arrangemanget men det går bättre än att ha Babsan o Missy ute.

Efter att dom brutit sig ut ett antal gånger fick Babs byta med Clea och det blev betydligt lugnare.

Lilla buspojken Badgie måste börja tränas lite och mamma Majja ska sättas igång.

Det ska bli riktigt roligt att rida henne, hon är ju tävlad i reining och duktig på det mesta.

Babsan o jag har varit till Norrskedika på långturer några gånger och hon börjar trivas med grabbarna där.Hon har blivit så duktig att åka med,nu behöver jag ingen hjälp med i o urlastning.Det är toppen med en transport med framurlastning.

Clea, den gamla damen är nästan svårast att rida,hon kan ha så mycket hyss för sig ute men jag känner henne ganska väl och vet vad hon tänker göra.

Nej, nu har jag inte tid att sitta här längre ,borde vara lite flitigare med bloggen men som sagt jobbet väntar.

Hej så länge.

 

 

Onsdagen den 21 april 2010 kl. 12:40

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Våren är här!

 Ja,nu är den här den efterlängtade våren.Bofinken har gästat vårt fågelbord tillsammans med ett antal starar.Sista (senaste)ovädersdagen var det fullt vid bordet med små frusna pippin.Att våren är här ser jag också på golven.Massor med märken efter hundtassar och drivor med hundhår efter Eisa.Tur att dom andra inte hårar.Efter helgen får vi också hit Sandras två vovvar då Alx,Sandra och Lexi ska på solsemester till Egypten. 20 skitiga hundtassar, synd att det inte finns hundstövlar och min lilla vita tuss är inte vit längre,han är brun av smuts,åtminstone halva han. Men det är så härligt och efterlängtat, solen värmer så skönt att man kan sitta ute o mysa. Hästarna trivs också,dom tar sig ett bad i blötsnön och står och njuter i solen.Lilla Missy är på inridning och det går så bra. Hon är snäll och följsam och har inte en massa hyss för sig.Det har däremot lillebror Badgie. Han vill gärna busa lite och smaka på allt han kommer åt.Han har tagit min toppluva så många gånger så tofsen börjar se gles ut.

Jag hoppas mina ridvägar tinar fram snart så jag slipper att åka iväg till ridhuset .

Igår var jag till Yvonne i Norrskedika för att ännu en gång få rida på dom fina vägarna där.Den här gången var Margret med på Toddy.Bra att hästarna får träffas några gånger innan det bär av till Tiveden igen .Vi hade en kanondag med sol och bra underlag och så avslutade vi med choklad o äggmacka i stallmyshörnan medan hästarna mumsade på hö.Toppen!

Vi har också hunnit ha familjeträff.Lilla Alexia har fyllt 1 år och vår äldste son fyllde 35.  Vårt första barn och vårt första barnbarn är födda på samma dag.

Daniel och Marie med lilla gulliga Amanda kom upp från Skåneland för att gratta och så träffades hela familjen i Svinninge hos David,Ulrika och lilla söta Linnea.

Det är inte så ofta som hela familjen är samlad så det var jättetrevligt.Linnea ska döpas i maj,så då ses vi igen.

Ha det bra i vårsolen.B-M

 

Lördagen den 27 mars 2010 kl. 14:26

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Snö,snö o åter snö!

 Det känns som om man befann sig på Grönland.Det är bara isbjörnarna som saknas,annars har vi något som ser ut som isberg, det är taken på uthusen som sticker upp och så all denna snö o snö.

Hästarna ser ut att ha ledsnat oxå,för dom rör sig inte speciellt mycket i hagarna 

och jag förstår ju varför. Snön går ju nästan upp till magen på dom och det är jobbigt att ta sig fram.Jag fick ju byta hage pga snöras så nu får dom gå i en sommarhage. Var tog den globala uppvärmningen vägen? Jag tror att Golfströmmen har ändrat riktning och att vi snart har Sibirisk tundra här.

Nu är mina fina ridvägar oframkomliga och på ridplanen är det massor med snö,så det blir inte så mycket ridet.Jag åker till ridhuset ibland,men det är ju inte så roligt att köra med transport på småvägarna.

I helgen var jag iallafall ut på en riktig långtur med en väninna som bor i Norrskedika.Jag lastade Babsan och åkte dit  och vi var ute ett par timmar minst på jättefina skogsvägar. Det blev både skritt ,trav och pulsande i djupsnö.Hästarna gick bra ihop och Babs fann sig i att gå bakom den tjusiga killen.

När vi kom tillbaka hade hennes man dukat upp choklad och mackor på vit duk i stallet. Det var verkligen en toppendag och vi har bestämt datum för nästa tur.

Nu har lilla Badgie fått en egen box,han har fått flytta in i Missys, för storasyster är på inridning i Alunda.Vi hade tänkt rida in henne själva,men dels behöver vi en box till och sedan har vi inte möjlighet nu för all SNÖ. Jag längtar verkligen till våren och sommaren ,nu räcker det med vinter.

 

 Jag läste ett tänkvärt citat av den gamle kavalleristen Dag Nätterqvist som gick bort  i höstas  :    En skicklig ryttare är inte den som plockar rosetter på tävlingar    utan det är den som gör en ridbar häst av ett enkelt material.

Gå in på hans hemsida och läs och lär av en av Sveriges skickligaste hästkarlar genom tiderna.www.jakobslund.se/dadde/index.htm

Hans hästintresse har ju gått i arv till son o sonson. Ted Nätterqvist hjälpte oss att bygga en fälttävlansbana i Östersund och sonsonen spelar ju Arn i Jan Guillous

filmer.

Nej nu är det dags att gå ut och skotta igen så att sopis kommer in så hej för denna gång. Britt-Marie

 

 

Onsdagen den 3 mars 2010 kl. 12:02

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

Hejsan hoppsan!

  Idag sken solen från en klarblå himmel när jag klev ur sänghalmen och jag bestämde mig snabbt för att ta en ridtur innan den förvann bakom molnen.En snabb frukost och så ut i stallet för att sadla  Babsan.

Det har ju snöat ganska rejält sista tiden så det blev att pulsa i djupsnö igen. -8 och solsken ,alldeles perfekt. Babsan trampade energisk på och det dröjde inte länge förrän vi stötte ihop med ett gäng rådjur. Ingen rörde en fena på ett bra tag,utan vi bara stirrade på varandra, sedan försvann dom in i salixodlingen. dom känner nog igen oss därför att jag har lagt ut mat och jag har sett dom på gården mitt på dan. Jag njöt där jag satt på ryggen på barbie som kämpade på med höga benlyft.Det var otroligt vackert med snön mot den blåa himlen, träden var vita av snötyngde grenar och det fick jag minsann erfara på hemvägen.

Jag släppte Babsan när vi kom till en äng och hon satte fart(vi brukar ta den här vägen).Där ängen slutar går en stig in i skogen där grenarna hänger över stigen,där brukar jag ducka och så även idag,men snön hade tyngt ner grenarna så jag fick all snö över mig och hann inte samla ihop Babsan förrän nästa gren dök upp och nu var det full fart utan kontroll vid den tredje grenen.

In på gårdsplanan kom vi i full karriär,det var inte långt ifrån att jag for av vid en hastig högersväng.

VARUSERUT var Kristers kommentar, kom får jag torka av dig i ansiktet.

På eftermiddagen kom Sandra och tog ut Smokey på en tur ,även han fick kämpa med snön och jag fick vara barnvakt åt lilla Lexi.Nu är det full fart över golvet och det gäller att plocka undan allt löst. 5 hundar sitter runt henne och lurpassa på en majskrok som hon håller i handen,(en barnvänlig form av ostbåge) men Eisa den fulingen hon knycker den så fort hon tror att vi inte ser 

Nu har vi satt ut annons på lilla fina Missy,skulle ju vilja behålla henne, men jag hinner inte med att utbilda henne. Hon behöver en egen matte el husse som kan ge henne den tid hon behöver.En mer tillgiven och lättlärd liten häst finns nog inte,hon kan gå hur långt som helst med rätt utbildare.Vi har ju börjat med sadelträning ich träns,så nu är det snart dags för uppsittningoch det blir nog inga problem.

Nu har vi börjat titta på sommarens ridäventyr.Vi blir nog ett lite större gäng iår,det smittar.Nya ridleder finns att prova det ser vi fram emot.5 dagar som vanligt och ca 3-4 mil/dag är lagom.

Skrev Britt-Marie

 

 

Måndagen den 8 februari 2010 kl. 12:19

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Bus-Missy!

   Jag tror att alla hästarna har fått fnatt och speciellt Missy.Hon har rivit ner stängslet ett antal gånger i sina försök att leka med lillebror och det är ju inte så lätt att laga i snön.Så nu har dom fått flytta till hagen bakom stallet och närmare till Smokey och det har dom inget emot.Nu rusar dom som unghästar alla tre med Missy i täten, hon har to.m lyckats få bra fart på  Clea som är 27 år.

 Speciellt roligt har dom när jag kommer med en grimma och ska ta ut en, då rusar alla tre runt med svansarna som plymer på ryggen. Jag förstår att dom har jätteroligt ,det skulle nog jag ha också om jag var häst.Smokey som går i hagen intill(nästan)sätter också fart ,liksom Majja o Badgie.Alltså full rulle på alla, så det är inte lätt att fånga en.Jag som varit så bortskämd med att dom kommer när jag ropar.
Men skam den som ger sig, jag lyckas alltid till slut,Ibland med hjälp av Krister

Igår var det Clea som fick följa med ut på en skogstur i djupsnön.Eisa fick följa med ,men hon vände efter ett tag,det blev nog lite för jobbigt för henne.

Det var alldeles otroligt vackert ute .Träden var frostvita och grenarna tyngdes ner av snö och dessutom var det bara 5 grader kallt.Det var nog ganska jobbigt för Clea att pulsa i djupsnön.Trodde jag ja.På hemvägen krökte hon nacken, tuggade på bettet och ville öka farten,så ok det blev en galopp så snön yrde om oss.Jättehärligt var det.

Idag har jag varit lat, sorterat gamla kort och drömt mig bort och ikväll blir det bastu, en god middag och Robinson.

Skrev Britt-Marie
 

 

 

 


 

 

Lördagen den 16 januari 2010 kl. 15:58

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

Jul o nyår i Norrlövsta.

 Nu har både jul o  nyår passerat och lugnet lägras åter i Norrlövsta.Den största händelsen skedde den 28/12 ,då blev jag grandma för tredje gången samma år.

David och Ulrika fick en liten flicka som skall heta Linnea.Så söt och så liten.

I julas var huset fullt.Alla våra tre barn var här med familj och så var min pappa var här.Tur att vi har ett stort hus så alla kan få plats att sova över.

Som vanligt på julafton var det förstås Kalle och sedan julmiddag.Man stoppar i sig alldeles för mycket, det känns på kläderna nu.Tomten kom  efter maten och Lilla Alexia tyckte att tomtens skägg såg kul ut,något att dra i .

Amanda hade somnat precis innan tomten kom.

Varje år så säger vi att vi inte ska köpa så mycket klappar, men det blir bara fler och fler.Julklappsutdelningen tog sedan hela kvällen med alla roliga rim.

på juldagen bjöd Sandra Alx på en ridtur. Han tilldelades Barbie och hon tog Smokey.Turen hade gått längs en skogsväg där Barbie rejsade förbi Smokey och

i full karriär galopperade iväg.Sandra gjorde sitt bästa för att heja på hingsten

men där hade han inte en chans att hänga med.

Vid hemkomsten mötte jag upp med kamera och Alx (röd om kinderna) utbrast:

Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv! På annandagen fick han ta Smokey istället och då gick det betydligt lugnare.Alx som är van att tygla flera hundra hästkrafter i farter upp mot 300km/tim hade svårt med en enda liten pålle

Daniel ,Marie och lilla gulliga Amanda åkte hem till Ramlösa igen.Juldagarna gick alldeles för fort men det var så roligt att få rå om dem ett tag,speciellt lilla Amanda.Hoppas dom kommer upp snart igen.

Nyårsafton hade vi goda vänner här och så kom David och Ulrika med lilla Linnea endast tre dagar gammal.Så pytteliten och så gullig.

Det ska bli så roligt att få ha tre små flickor här om några år.Kanske tre små ryttarinnor.

Nu är vi ensamma igen Krister och jag.Och så alla djuren förstås, men det har varit så roligt att få umgås med alla.Det har varit en så fin vit jul,minst en halv meter snö har det kommit och hästarna stortrivs med att kuta runt så snön yr.

God fortsättning på er alla önskar Britt-Marie

 

 

 

 

Lördagen den 2 januari 2010 kl. 15:20

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Julklappskaos!

   Idag har vi jagat julklappar,som vanligt ute i sista minuten.Man tycker man har så lång tid på sig, men plötsligt är man där ,med några få dagar på sig att uträtta allt.När man äntligen har kommit på vad man ska köpa är det naturligtvis slut. Inte rätt färg eller storlek finns kvar och så är man på ruta ett igen.

Trodde jag skulle kunna handla en klapp på tradera, men blev blåst!!Vilka djä...a människor det finns,men man lär sig av misstagen.Alltid garantier i fortsättning.

Med ridningen har det inte hänt så mycket.Jag har faktiskt inte hunnit med,men det skadar inte pållarna att få vila ett tag.I vår ska jag få hjälp i ridhuset en gång i veckan och det ser jag fram emot.

Smokey har fått komma hem över jul och nyår och som vanligt blev det lite oroligt i stallet.Stona blev alldeles till sig  att få hem den snygga killen igen och Smokey boy tyckte att det var kul att träffa sina tjejer igen.

Krister hade jobbat en hel dag med att göra iordning en speciell hage för honom, men dagen därpå rev han ner allting.Han hade nog sprungit in i elrepet och fastnat och dragit med sig alla stolpar innan repet gick av och han kom loss.Som tur var kom han in på ridplanen och inte längre.

Krister blev inte så glad över hans tilltag ,han fick jobb en dag till med hagen, men nu törs inte Smokey gå i närheten av repet.

Som tur var gjorde han sig inte så illa . Lite skavsår på ena benet men det läkte bra.Jag törs inte tänka på vad som kunde ha hänt!

Nu i helgen har vi varit barnvakter för första gången ett helt dygn. Jag hade glömt att man inte kunde göra så mycket annat än att passa och underhålla den lilla ängeln. Det gick så bra och hon var så glad och snäll hela tiden.Det kan vi göra om.

Nu till jul kommer alla hit och det ska bli så roligt att träffas igen.Få se om barnbarn nr 3 hinner komma med. Det är beräknat till idag .

God Jul på er alla önskar vi i Norrlövsta

 

 

 

Söndagen den 20 december 2009 kl. 20:18

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

Sen sist.

   Jag har varit väldigt dålig på att skriva sen sist, men mycket har hänt och jag har haft fullt upp. För 2 helger sedan var vi på dop i Helsingborg. Närmare bestämt Raus kyrka som ligger i Råå. Daniel o Maries lilla flicka döptes i samma kyrka som dom gifte sig i för 1  1/2 år sedan. Ingrid Amanda blev den lilla sötnosens namn. Allt var så fint i kyrkan och middag blev det efteråt till alla vänner och bekanta. Maries mamma Ingrid är helt fantastisk på att ordna och laga god mat. Ett hjärtligt tack ifrån oss.

Helgen som var tog vi en tripp till Stockholm med goda vänner för att titta på Monsterjam i Globen.Cykel, buss .tåg o tunnelbana t.o.r. Och så en god middag på restaurant blev det förstås oxå.

Idag har jag varit ledig och tog ut Barbie för motion i Corallen. Hon var full av energi och galopperade  med svansen rakt upp i åtminstone 10 minuter.Dom andra hästarna tyckte att det såg roligt ut och for runt i hagarna dom också.

Jag hade tänkt ta ut henne på en tur efteråt, men hon blev alldeles blöt av svett, så jag tog ut Clea istället. Den damen vet man aldrig vilket humör hon är på .

Idag var hon väldigt pigg. Det hade börjat skymma när jag gav mig iväg och då tittar det ju fram troll bakom varje buske. Jätteläskigt! Man kan inte tro att hon är 26 år och ingen kan vara så jobbig att rida som hon när hon är på det humöret.Men hon har varit en fantastisk häst och vi har har fått prova på det mesta . Hoppning dressyr, voltige, körning  och så har hon varit en duktig distanshäst med många vunna priser och dessutom har hon lärt oss hur vi ska handskas med besvärliga hästar men hon har alltid varit snäll.

 Ska försöka bättra mig med bloggandet. Kram B-M

 

Lördagen den 21 november 2009 kl. 11:06

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Grått o trist.

 

 Var är solen? Det var längesedan den sände sina varma strålar över Norrlövsta och jag har inte lust att göra någonting.Det är konstigt att man är så beroende av vädret att allting känns besvärligt to.m. ridningen.

Den som ändå hade ett ridhus i närheten,nu känns det bara jobbigt att lasta och ge sig iväg men jag vet ju att bara man sadlat och kommit iväg känns det bättre.Det är ju faktiskt väldigt skönt att komma ut.Barbie har lärt sig att fatta galopp ifrån samlat trav och får inte rusa iväg i nån sorts slängtrav som många ridtravare gör,

det känns ju inte speciellt skönt när dom lägger iväg i värsta travarstil.

Igår var Sandra,Lexi och jag på shoppingrunda.Lilla Lexi kämpade mot sömnguden hela tiden men slumrade till en kvart till slut.Hon älskar verkligen shopping redan.Hmm,hur var det nu med äpplet som föll...

Vi måste ju ha lite nytt till Amandas dop nästa helg. Det ska bli så jätteroligt att träffa Daniel ,Marie och speciellt lilla Amanda igen, har ju inte fått träffa dem sedan i somras.Det är ju några mil till Skåne och vi har ju inte så lätt att komma ifrån.

 Ulrika ska hålla ställningen här med hjälp av David och en kompis, dom kunde inte åka på dopet .Ulrika är så duktig med djuren,men är man i 7:de månaden är det nog säkrast att vara lite försiktig, man vet aldrig vad unghästarna kan hitta på för bus.

Nu ska jag försöka släpa mig ut i köket och ta en uppiggande kopp kaffe.

Hej så länge B-M


 

 

Söndagen den 1 november 2009 kl. 12:08

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Moblogg

Arkiv

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.