Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Tiveden år 2012

 

 Ja så har ett år gått igen och jag sitter här och ska berätta lite om vårt årliga ridäventyr. Som jag berättat om tidigare så är min trogna svarta kompis fortfarande skadad men hovbenet läker som det ska men det tar tid.

Mitt quartersto Miss Naomy Major som jag tänkte ta med på turen visade sig lida av ett gammalt sömstick och det påminde sig när hon gått en sträcka på en mil. Sandra tyckte att jag skulle to Smoke Squall men det skulle bli så besvärligt att ha en hingst med så min väninna Yvonne var så snäll och lånade ut sin fina nordsvenska travare till mig.Toddy visade sig vara en riktig pärla, snäll, säker på foten och orädd.

Vi var 4 glada damer som skulle rida i år. Jag på Toddy, syrran på Midnight, Yvonne på Chappe och Lena (en kompis till syrran) även hon på en lånad häst, Lappen som varit med 2 ggr tidigare.  

Dag 1.

 Vi hade bestämt att börja vår tur hos Birgitta i Allmänningarud dit vi kom vid 12 tiden och så skulle vi rida till Kilstorp samma dag. Eftersom vi inte skulle ha med oss packningen på hästarna som vi haft de första åren utan den skulle köras från ställe till ställe hade nog en del av oss tagit med massor med "nödvändiga" saker. Allt skulle nog inte få plats i bagaget på en normalstor bil så det bestämdes att Anna-Karins hästtransport fick fraktas med varvet runt.

  Lena och Arne Gribing kom och hälsade på och gav oss varsin snygg ridledströja.

Dom skulle sedan ta transporten till Kilstorp.

Vädret var skapligt när vi gav oss iväg solen tittade t.om fram när vi red den fina vägen över Slottsbol, det är verkligen vackert där och en upplevelse att rida genom det högt belägna byn och sedan över berget med berg i dagen. Det hade ju regnat en hel del i sommar men det var inga besvär med att ta sig fram den sträckan. Man får rida förbi många fina välskötta små hus och människor vi träffar på vägen vinkar glatt till oss. Det är vi minsann inte vana vid här i Uppland inte.

Vi märkte ganska snart att 2 av hästarna ville vara i täten. Dels var det Toddy som är ranghög och så var det Lappen. Lappen vann fajten då han stegade på fortare så Toddy fick trava ikapp i ett kör, något jobbigt blev det till slut men Lappen var tydligen svår att hålla in.

Sista sträckan fram till Kilstorp är en väldigt fin väg där man kan trava eller ta en galopp om man vill.

Väl framme vid Kilstorp möttes vi av Britt-Marie som installerades oss i det söta lilla torpet. Här har vi varit förut , åtminstone tre av oss så vi släppte hästarna i två av hagarna.Vi satte oss till  bords och B-M bjöd på förrätt, middag och efterrätt. Det känns så lyxigt att få sätta sig  och äta så mycket god mat efter en lång dag.

Dag 2.

Idag skulle vi rida till Grönelid och det såg ut som om vi skulle få göra det i regn.

Efter en frukost som hette duga sadlade vi på , stuvade in allt som vi inte skulle ha med oss i transporten,satte på regnkläderna och gav oss iväg. Vi är ju inte direkt snabba att komma iväg, så klockan han nog bli bortåt 11 men sträckan till Grönelid är ju inte så lång.

Den här sträckan har vi ju ridit några gånger men det är alltid lika vackert att rida turistvägen som går bredvid Unden, så vad gör väl lite regn.

 När vi närmade oss Häggvik hade det slutat regna och vi frågade Elin på Pensionatet om vi fick rasta i deras hagar och det fick vi. Det började mullra från svarta moln runt oss så lunchrasten blev inte så lång. Det är ganska jobbigt att dels hålla i hästen sedan matlådan,drickat och försöka få in något i munnen. 

Ingen av oss hade lust att sadla av utan vi ville komma iväg. Färden gick vidare ner mot Tived där vi skulle vika av mot Grönelid. Solen tittade fram nu och det mullrade ganska kraftigt runt om oss.

Lena o Arne dök upp med kameran, men hästarna ville inte alls stå bredvid varandra för ett gruppfoto.

                                                          

 Eftersom det regnat mycket var en del av  leden väldigt slipprig och i en nedförsbacke gled Toddy och trampade av sig en framsko. Som tur var såg Yvonne det så jag kunde ta med sko+ sula till Grönelid.

När vi kom fram blev vi väl mottagna av Camilla, hennes sambo Viktor och Camillas pappa. Camilla ringde till sin hovslagare som lovade att komma kl8 dagen efter.

Camilla hade gjort iordning 2 små hagar på ett gärde men när åskan började braka loss  blev hästarna oroliga och vi var rädda att dom skulle ta sig ut ur hagarna.

Chappe och Toddy fick låna ett par boxar inne, så att Toddy skulle vara på plats när Hovslagare Ulrika kom.

Viktor visade sig vara en riktig tusenkonstnär. Han lagade maten och underhöll oss sedan med sång och musik.                              

  Dag 3.

Ulrika hovslagare kom kl 8 och satte på Toddy skon igen och efter en god frukost gav vi oss iväg. Solen sken på oss när vi närmade oss Ösjönäs och innan vi kom fram till det vackra hästbadet blev Toddy väldigt orolig. Han tittade bakåt och ville vända om flera gånger men jag märkte inget konstigt och ingen annan heller. När vi kom fram till hästbadet såg vi kanotister en bit ut på sjön som paddlade på med gula paddlar och Chappe blev väldigt orolig.

Vi fick ge oss iväg därifrån och efter det gick Chappe i "passage" säkert en halvtimme. Det gick inte att lugna honom och svetten droppade om honom. Yvonne trodde att det berodde på en kombination av för mycket havre och paddlar. Det fanns nämligen kvar kraftfoder i krubban hos Camilla som han hann smaska i sig innan Yvonne hann hejda honom så han snetände nog på det. Stackars Chappe, det var nog jobbigt för honom men det såg ju väldigt elegant ut.

Ridleden gick sedan vidare på den fina vägen till Mon sedan en bit på bilvägen förbi Stenkällegården innan leden vek av till Granvik. Sedan följde en grusväg genom skogen och vi passade på att luncha vid en uppställd barack där det fanns lite bete till hästarna.

 När vi skulle ge oss iväg kom regnet så vi hann precis få på oss regnkläderna.

Skuren drog snabbt över och vi kunde fortsätta i solsken.Ekarna vid Djäknetorpet tittade vi på från vägen, vi tyckte att det var onödigt att ta stigen förbi pga det myckna regnandet. Väl framme i Granvik sadlade vi av och ledde upp hästarna till hagarna som ligger en bit bort. Ombyte på vandrarhemmet och god middag hos paret

i Antikaffären. Lite udda är det ju att äta middag medans man gör loppisfynd.

Det blev några halsband och ett par lyckoänglar i år också. Jag beundrade tavlan med highland cattle som jag såg förra året och Anna-Karin trånade efter en annan tavla.(Båda finns hos oss nu men det är en annan historia.)

 

                                                          Yvonne, Anna-Karin o Lena framför vandrarhemmet i Granvik,

Dag 4.

 Frukost serverades på loppiset och så iväg igen. Idag skulle vi rida till Sätra. Anna-Karin och jag var ju där för ett år sedan och tyckte att det var lite extra lyxigt på vår ridsemester.

Jag gruvade mig lite för en sträcka som vi skulle rida( den västra vägen från granvik och upp till Herrängen. Jag kom ihåg vilken brant uppförsbacke det var i ravinen och den ville jag inte rida nerför i det slippriga föret som var för tillfället.

Efter ett lugnande telefonsamtal till Monica fick vi höra att leden hade dragits om precis där och gick lite högre upp och sneddade nerför berget. Skönt!

Tyvärr hade hästarna inte fått så mycket att äta i hagarna i Granvik så Lena ringde och beställde hö av en vän som skulle komma förbi. 

Allt gick bra trots att vissa sträckor var väldigt besvärliga pga det myckna regnandet och i Igelstad hittade vi det perfekta stället för lunch där det fanns gott om bete till våra hungriga hästar.  Det smakade bra med falukorvsmackor och kaffe och vi kunde mätta och nöjda fortsätta vår tur.

Vi red bredvid Undens södra vikar och sedan förbi Tolsjöhult.

På ett ställe red vi fel och hamnade långt uppe på ett hygge men då såg vi en grupp ryttare som red åt ett annat håll. Ibland ska man ha tur. Vi red tillbaka och pratade med gruppen som kom från Ösjönäs och liksom vi skulle till Sätra. Vi fortsatte på rätt väg , den södra vägen till Sätra men den var väldigt besvärlig på många ställen.

Sista biten gick på grusväg som tur var för när vi kom fram till Sätra och sadlade av hade Midde nästan tappat en sko. Och när vi stod där och letade hovslagare kom det en kille med hund förbi och han var hovslagare. Ibland ska man ha tur! Han for hem och hämtade sin utrustning och grejade snabbt Middes sko.

Middagen var utsökt och efter var det väl tänkt att vi alla skulle basta och bada men det var bara Yvonne och Anna-Karin som orkade med det.  Jag somnade ovaggad framför tv:n i mitt enkelrum.

 

Dag 5.

 På alla ställen vi varit har det serverats en maffig frukost så vi gav oss iväg med stinna magar. Ösjönäsgänget hämtade sina islandshästar samtidigt med oss men vi lät dem ge sig iväg innan vi gjorde iordning våra pållar.

   Här står Yvonne med Chappe och Toddy.                                        

 Idag skulle turen gå den nya leden upp till Åsebohl. Spännande med nya leder.

Anna-Karin och jag har säkert ridit alla snart för det här är femte gången,

Leden går norrut en bit efter sjön ,en väldigt vacker och lättriden grusväg innan den svänger av uppför österut. Sträckan förbi Valsjön är en upplevelse att rida, leden går alldeles vid sidan om sjön.

Vi fortsatte vårt gnatande om vem som skulle gå först men Lappen kunde inte gå bakom utan stegade förbi i ett kör, detta gjorde att vi missade leden norrut och kom tillbaka till korsningen vid Tolsjöhult. Hur kul var det att rida tillbaka, visserligen fanns där en vacker rastplats vid sjön Unden där vi kunde studera kartan.

När vi skulle ge oss av därifrån kom dagens regnskur och vi fick snabbt dra på regnkläderna för att efter skuren ta av dem igen. Det var ju inget fel på värmen precis.

Vi skippade att rida upp till Lindbergs klint där man har utsikt över nästan hela Unden det var ju inte så kul när det var blött och halkigt. 

Nu fortsatte leden på en grusväg nästan utan bebyggelse och vi hittade ett bra lunchställe. Maten som vi fått med oss ifrån Sätra var helt fantastiskt god.

Rökt viltkött med potatisgratäng plus tomater. När vi avnjutit vår lunch med kaffe  fortsatte vi vår tur norrut.

Leden gick nu på en fin skogsväg upp till västerfallet där bilvägen tog vid en bit.

Vi tog en avstickare upp till Gullebolet och tittade på den gamla släktgården och fortsatte sedan upp till Skaga Kapell.  

                                                                          Jag blev överraskad av att se mitt armband ligga där,gjort av sten. Det kallas frälsarkransen och alla stenarna(pärlorna) betyder någonting. En stunds meditation.

 Lite historik om Skaga stavkyrka.

Den första byggdes på i början på 1100 talet av vikingahövdingen Ramunders dotter Skaga. Hon lät bygga den till sin make.

Den revs år 1826 för att få slut på en offer kult som uppstått vid den källa som rinner upp vid kyrkan. Efter en rekonstruktion byggdes kyrkan upp igen 1960.

År 2000 brann den upp men byggdes igen år 2001. Väl värt ett besök.

Efter ett telsamtal med Arne i Åsebohl mötte han upp alldeles innan bron vi skulle över. Han visade oss på kartan några alternativa ridvägar då lederna var för dåliga pga allt regnande.

                                                       Några av oss valde att gå över bron men det var ingen trafik alls.

Leden fortsatte sedan slingrande förbi och nästan igenom små söta gårdar varvat med nybrutna leder genom tät skog, på ett ställe gick leden igenom ett helt hav av stora blåklockor. Hur vackert som helst.

När vi kom upp till Björnmossen kände A-K och jag igen oss från förra året. Här är fin väg sedan ända upp till Åsebol. Sista biten tror jag hästarna var lite trötta så vi hoppade av och gick. Det kändes som om den här sträckan var den längsta säkert pga felridningen.

 Vid Åsebol fick hästarna stora fina hagar och sprang lyckliga omkring i solenskenet.

Arne hade börjat elda i badtunnan och efter en jättegod och trevlig middag tillsammans med värdparet visade Ann sitt arbete med ull. Massor med fina konstverk.

När det började mörkna var det dags att hoppa i tunnan. Arne hade laddat upp med starköl så vi blev tillräckligt modiga att kasta oss i bäcken med jämna mellan rum för att svalka oss.

Arne sa skrattande dan efter att vi hade låtit som en hel klass skolflickor.

Väldigt trevligt och mysigt hade vi.

 

Dag 6.

Dan efter åt vi frukost och gjorde matsäck av det som fanns i de sprängfyllda kylskåpen och påbörjade vår sista dag på vår ridsemester. Fina ridvägar fram till Barrud och där kom vi på sträckan över bergen till Slottsbol. 

När vi kom till Högsåsen bestämde vi att ta den lilla extra vägen runt tillbaka till Allmänningarud. Här finns några jättefina galoppsträckor och vi satte fart. Tjoho vad det gick undan .

På ett ställe tyckte sig  Lena  se björnspår på ett ställe och det var verkligen en jättetass. Vet inte om det finns björn här. Vi har inte sett annat än rådjur och massor av kantareller iår men vi har ju sett en helt underbar natur, jättefina leder (kanske lite blöta iår) och en härlig utsikt över Unden.

Hos Birgitta blev vi inkvarterade i det jättegulliga torpet och fick en god middag som alltid hos henne. Vi satt uppe en bra stund på kvällen och pratade innan vi somnade.

Dag 7.

Anna-Karin och Lena drog hem genast efter frukosten men Yvonne och jag hade bestämt oss för att se lite av Tiveden utan häst.

Stenkällan blev målet för dagen.

    Vilken natur! Här går inte att ta sig fram på hästryggen bara till fots själv. 

Urgammal skog och jättestenblock.  Vi hade tur med vädret, solen sken ner på oss mellan de gamla trädstammarna.       Så här ser stenkällan ut.

Det är en upplevelse av många i Tiveden som rekommenderas.

På tillbakavägen hittade vi Pors som vi plockade med oss för att smaksätta bl.a snaps.

Vid ICA köpte vi med oss en smarrig lunchtallrik som vi åt i Alnerud. Hästarna hade fått gå kvar i deras hage och haft det bra hela dagen innan det var dags att åka hem. Birgittas man Tommy hjälpte oss med kontakterna som krånglade i transporterna .  Tack Tommy som ställde upp och hjälpte oss.

År 2012 års ridsemester är till ända. Vi har som vanligt ridit på fina leder, sett mycket efter vägen och träffat många jättetrevliga människor. Både gamla bekantskaper och nya.

Med facit i handen så skulle vi ha delat på oss från början och ridit 2 o 2 istället för att tjafsa hela tiden om vem som skulle gå först. Vi hade kunnat träffas och haft trevligt på kvällarna. Det är besvärligt när en häst stegar på fort och andra får takta eller trava ikapp hela tiden.

 Ett stort tack till alla som har ställt upp för oss, hoppas vi  träffas igen.

                                                     

                                               

  Britt-Marie, Anna-Karin Yvonne och Lena.

 (fler bilder finns i galleriet Tiveden år 2012

 

 

 

 

 

Tisdagen den 4 september 2012 kl. 17:07

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [5] Kommentera detta inlägg

 

Kommentarer

Ylva Blom hemsida 
2012-09-05 11:34
Vad härligt det lät!! Är det någon allmän ridled eller har ni "hittat på" den?
Svar till Ylva Blom:
Norrlövsta hemsida 
2012-09-06 11:51
Hej Ylva!
Googla på ridleder tiveden så kan du läsa om alla fina leder som finns där.

Hälsn Britt-Marie
Svar till Norrlövsta:
Ylva Blom hemsida 
2012-09-06 13:50
Tack!
Johanna Ellertz 
2012-09-19 13:42
Låter jättehärligt tycker jag
Viktorius hemsida 
2013-01-17 07:02
Jajamänsan, det är ju såhär man skulle vilja ha semester på. Blir ju faktiskt lite avis efter att ha läst dina återblickar Här blir det ju många fina turer i trakterna och vi är några som funderat men vi kommer inte längre...-jaja, man får väl nöja sig med turerna på järnhästen för då kan ju gubben följa med också vilket är ett plus...jag får hoppa in här emellanåt och drömma tills den dagen jag och Viktorius drar ut på färd . HADE o MÅDE! /Susanna

 

Skriv ett meddelande

Namn
(obligatorisk):
URL
(hemsida/blogg):
E-post
(visas ej):
Meddelande:

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Moblogg

Arkiv

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.