Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

Tiveden 2010

Nu ska jag skriva lite om årets stora händelse.5-dagarsturen i Tiveden. I år var vi 4 stycken äventyrslystna "damer".  Förutom jag själv och syrran var också Yvonne och Margret med. Vi som kom från östhammarshållet startade redan kl6 pga värmen ,så vi var i Allmänningarud hos Birgitta redan vid 10.tiden.

Iår hade vi pusslat ihop en ridväg som innefattade leder som Anna-Karin och jag inte ridit förut,så därför startade vi i Allmänningarud. Nytt för året var också att vi slapp ta med all packning på hästryggen.Det var nog så jobbigt för hästarna ändå i hettan.Birgitta(gullig som vanligt) bjöd oss på både kaffe och lunch innan vi påbörjade turen.

Första dagen skulle vi rida från A-rud till Anderstorp en sträcka på drygt 1,5 mil. Vi tog vägen genom Högåsens naturreservat som är en vacker och bra ridväg.Det var över 30 grader varmt när vi startade och hästarna svettades och slogs med bromsen. Åtminstone Barbie som snubblade fram och hade svårt att se genom flughuvan.

Vägen gick sedan över en åskam med med fina gamla stenmurar.En fin sträcka .När vi kom fram till Anderstorp mötte Arne och Lena upp. Hästarna svabbades av och fick varsin fin hage och vi blev skjutsade till sjön Unden där vi kastade oss i det kristallklara vattnet.23 grader var det visst.

 Efter en god middag och trevlig samvaro med Lena o Arne stupade vi isäng efter en lång och varm dag.

Dag 2 följde Arne med oss till Nyborg ,sträckan vi tänkt rida var delvis förstörd av skogsmaskiner.Tråkigt efter allt jobb som är nerlagt för att få till bra leder. Det var mycket uppför och vi alla svettades i den tryckande värmen.Vid Nyborg fick hästarna vatten av en vänlig man och sedan var det dags för Arne att vända åter.

Vi rastade vid en ödegård i Rom, där gräset växte kämpahögt.Lena hade gjort iordning pannkakor med potatissallad och skinka.Dom var så goda så jag åt upp alla på nolltid och kom knappast upp på hästen igen. 

 Efter lunchen fortsatte vi längs sjön Lången en bit innan vi hade bestämt att vika av norrut på Grönelidsleden en bit och sedan vika av söderut. När vi kom till vägskälet fortsatte de andra tre till vänster men Barbie vek på eget bevåg av åt höger.Jag hade fullt sjå att få stopp på henne så jag kunde studera kartan och såg att vi skulle åt höger.Dom andra hade hunnit en bra bit bort så jag fick ropa tillbaka dom.Barbie måste ha en inbyggd kompass eller så hade hon hört åt vilket håll vi skulle rida.

Värmen var tryckande och vi hoppade av hästarna alla fyra för att underlätta för dom en stund när det åter gick uppför. När vi skulle upp igen fick Yvonne ställa sin stora häst i ett dike för att komma upp och jag fick hjälp med att hålla i min dansande springare.Nu var vi snart inne på kända vägar. Under kraftledningen och vidare förbi Flacksjön och så vägen upp mot Kilstorp.Där mötte oss Lena o Arne samt Britt-Marie .När hästarna blivit svabbade och fått sina hagar och vi blivit inkvarterade i en jättegullig stuga blev vi skjutsade till badet av Britt-Marie.

Helt underbart!

Sedan bjöds det på en helt fantastiskt god middag tillsammans med värdparet.

Vi försökte sitta ute och ta ett glas vin efter middagen, men knotten gjorde att vi fick gå till sängs tidigt.Som tur var hade vi med insektstäcken till hästarna.

 

 Dag 3 inleddes med en härlig frukost utanför stugan där vi bodde. Britt-Marie serverade oss massor med gott att äta och så fick vi höra lite historia om gården.

Nu skulle vi rida en sträcka på ca 2,5 mil.Hästarna som legat och vilat i hagarna trampade på i värmen.Färden gick nu förbi Västansjö och söderut bredvid Unden.Den här sträckan är mycket vacker att rida och vi njöt i fulla drag av den härliga utsikten.Yvonne försökte få i Chappe vid hästbadet men det ville inte Chappe alls och Barbie o Lappen stod på betryggande avstånd. När vi kom till Pensionat Häggeboda hade vi fått lov att luncha vid deras brygga och låna hästhagarna.Elin o Dan var där och tappade upp vatten till hästarna.Jättebussigt!

 

Vi passade  på att ta ett dopp i Unden igen innan vi åt vår goda pastasallad. Efter en kopp kaffe uppe vid pensionatet fortsatte vi vår färd mot Grönelid.Vid Sannerud bad vi en man hålla i Lappen så Anna-Karin kunde inhandla glass åt oss.

Nu vek leden av från Unden och fortsatte uppåt på en mjuk fin väg. Hästarna var duktiga trots värmen som hade svårt att hålla sig under 30strecket och stretade på.

Värmen gjorde att vägen kändes längre så Yvonne misstänkte att vi var inne på Nationalparksleden.Men efter en fin stig var vi framme hos Camilla. Hon hade gjort iordning 3 fina hagar med vattenbaljor i, där vi släppte våra hästar efter att dom fått duscha.Själva blev vi anvisade en alldeles ny fin stuga där hon serverade en god fiskgratäng på verandan.

 Natten var enormt het och vi två som fick överslafarna stod inte ut utan flydde ut till vardagsrummets soffa med lakan och kudde. Där var det upptaget när jag kom och höll på att sätta mig på Yvonne som redan flytt dit.Anna-Karin offrade sig och kröp upp i den varma slafen och därefter blev natten hyfsad lugn.

Inför dagen hade vi gjort upp att Anna-Karin och jag skulle rida en längre sträcka, runt Nationalparken.Yvonne och Margret skulle ta en kortare väg över Ösjönäs och vidare till Tivedstorpsleden.Vi bestämde att A-K och jag skulle starta tidigare och sedan stråla ihop med dom andra efter vägen.Det var en jättefin väg att rida på ibörjan med små fina stigar och vägar .Vid Junker jägares sten  berättar sägnen att ett förälskat par rymt dit och slagit läger,men medan mannen är ute och jagar halshöggs flickan  av faderns spanare. Man har senare sett en huvudlös jungfru och en man vandra runt det stora stenblocket.

 

 Stigen efter stigen var mycket svårriden med smala passager och mycket stenigt. Anna-Karin hoppade av och ledde Lappen uppför de värsta partierna och en träbro som såg lite murken ut.(Men inte var det). Jag hoppar ogärna av pga en tidigare olycka där jag satt av och fick hästen över mig med ett svårt benbrott som följd.

På vägen mot Ösjönäs tog vi oss förbi ett läskigt monster som gnisslade och brummade och högg mot någonting i diket.En grävmaskin som den vänlige mannen  stängde av en stund.I ösjönäs fick våra törstiga hästar vatten av en snäll tysk familj.

Margret o Yvonne hade passerat för ungefär en halvtimme sedan så vi siktade in oss

på att luncha ihop vid en raststuga vid Tivedsdalsleden.

Nu gick leden på en gammal gräsbevuxen väg mot Mon.Värmen var tryckande och det hade varit åskvarning.Vi rastade vid skyddet men där fanns inte så mycket bete och hästarna var törstiga igen.Barbie nosade på min vattenflaska ,men det var för svårt att dricka ur den. Vi fortsatte längs en uttorkad bäckfåra och vid varje dike med lite vatten i ville hästarna ner och dricka men det törs man inte låta dem göra.

Det började mullra ganska ordentligt och så kom det efterlängtade regnet.Det var precis som att stå i duschen med kläderna på.Vi hoppade av hästarna( det är inte så roligt att sitta i sadeln när det åskar) och gick bredvid i forsande vatten. Hästarna sörplade i sig regnvatten från pölarna på vägen och vi tyckte nog alla fyra att det var ganska skönt.När vi kom till stigen över berget vid sjön Österämten hade det slutat regna .Där är det en hel del klättring så där var det lite slipprigt.

När vi kom till Tivedstorp hade Yvonne o Margret nyss kommit och ställt in sina hästar i en hage.Hagarna hade blivit dubbelbokade så vi fick vänta lite på våra medan regnet ånyo öste ner.Nu var vi riktigt plaskblöta så det var skönt att få komma in och byta om. Eftersom det var strömavbrott blev det en tallrik med kallskuret till middag. Margret var trött efter dagens tur och gick till sängs tidigt medan vi andra satt och pratade till "ett" glas rose.

  Dag 5.                                                          

 Frukosten intogs i samma gassande sol som de övriga dagarna, nu utanför Tivedstorp.

Yvonne och Margret hade bestämt att köra tillbaka hästarna till Allmänningarud och se sig om lite i Tiveden bl.a sjön Fagertärn med de röda näckrosorna.Margret är egentligen ingen ryttare hon håller på med körning så hon tyckte att sträckorna var lite för jobbiga för hennes otränade bakdel.Vi skulle ses till kvällen igen.Synd tyckte vi andra.

 Anna-Karin och jag startade sista etappen som skulle bli den längsta, nästan 4 mil.

Det här är en av dom finare sträckorna tycker jag med varierande terräng.Tivedstorpsleden är en trevlig och fin ridled och vi satt och pratade medan hästarna lunkade på.Vi har ju ridit här tidigare så vi var väl inte så uppmärksamma på skyltarna. Plötsligt slutade vägen i en vändplan där vi inte alls kände igen oss.Det fortsatte en stig vid slutet som gick ner i en sänka och därefter en träbro. Jag och Barbie gick ner till bron för att titta hur det såg ut men insåg snabbt att vi var fel.

När jag skulle vända Barbie sjönk hon ner med båda bakbenen och därefter med frambenen ända till magen. Jag hamnade nästan på halsen på henne och förstod att här gällde det att komma av snabbt om hon skulle ha en chans att ta sig upp.Jag slängde mig åt sidan samtidigt som hon välte lite,tog sats av alla krafter och kom upp ur dyhålet. Min ena sko hade fastnat under henne, men den gick att hitta igen.

Anna-Karin som stod framför var nog den som blev räddast av oss.

Efter att ha gått tillbaka ett par km hittade vi rätt väg och fortsatte vår färd.

Framme vid Åboholm tog vi stigen till kolarekojorna som var ny för oss.En väldigt trevlig stig.Vi passerade sträckan vid Unden igen och kom fram till Kilstorp där vi hade tänkt rasta. Vi frågade sonen i huset om vi fick låna hagarna och det gick bra.

När vi satt där och åt vår sallad dök Yvonne och Margret upp. Yvonne var på jakt efter en bortbytt hink som blivit bortbytt någonstans efter vägen. Vi bjöds på kaffe av sonen och mätta och belåtna kunde vi fortsätta vår ritt.


 

 Nu gick färden mot Slottsbol. Det här är en av de vackraste sträckorna. Förra året ösregnade det när vi passerade så iår får vi rida i gassande sol.Första biten är genom den djupa skogen därefter kommer man förbi små söta hemman och innan man kommer upp till det högt belägna Slottsbol med en vacker utsikt är det lite klättring över blanka berghällar. Sista biten följde vi vägen och kom tillbaka till Allmänningarud ganska där både Birgitta,Yvonne och Margret mötte upp.

Sista biten hade Barbie trampat på ordentligt medans Lappis nog var lite trött. Anna-Karin gick därför sista biten.Jag har hört att Barbies fina ork kommer ifrån den Amerikanska hingsten Pershing.

Vi bjöds på en delikat middag hos Birgitta och satt uppe till halv 2 och pratade.

Yvonne och Margret startade hemmåt redan kl 8 medan vi inte kom iväg förrän vid 11tiden.Det fick jag bittert ångra på hemvägen eftersom ac:n inte fungerade .

Jag stannade flera gånger och bjöd Babs vatten, men som tur var hade hon inte lika varmt som jag.Krister mötte upp utanför Uppsala och gjorde mig sällskap sista biten hem. Årets ridäventyr var det bästa hitintills om än något varmt.Nu är det bara att planera inför nästa, för iväg det ska vi och en roligare semester kan man inte ha.

Tack till alla snälla människor som tagit emot oss efter vägen, vi börjar känna oss riktigt hemma nu i Tiveden och tack till alla här hemma som skött om de andra hästarna och framför allt tack till vår snälla pappa som bjöd oss på det här.

  Skrev Britt-Marie

.