Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Tiveden 2011

 Ja, så var det dags igen att skriva några rader om årets ridäventyr.Det var ju fjärde gången som vi sadlade våra hästar för att ge oss in i den stora skogen.Vi har ju på dom här ridturerna fått flera vänner så det är dubbelt roligt att rida på Tivedens fina leder. I år fanns ännu en ny sträcka för oss att rida, på västra sidan om sjön Unden fanns en nydragen led

så det var extra roligt att få rida där.

                                                   Dag1.

Som vanligt blev vi väl emottagna av Lena Gribing och hennes man Arne. Medans våra hästar fick pusta ut lite i hagen efter resan från Uppsala resp Borås fick vi en härlig lunch och så en ordentlig genomgång av ridvägarna.

Vi startade vid 3tiden vår tur mot Allmänningarud. Det är en väldigt fin led som går högt upp mellan gamla stenmurar och fina gårdar, leden fortsätter sedan ner längs järnvägen, men där fegade jag ur och vi tog grusvägen istället upp mot

Högsåsen.Där satte Anna-Karin av i full galopp och Barbie var inte sen att hänga på.

Grimskaftet som jag virat runt hornet på min sadel lossnade och slängde efter sidan. Jag skrek stopp stopp så det ekade i skogen och vi kunde fortsätta vår tur i betydligt lugnare tempo.Vi tog den lilla omvägen förbi Högsåsen för den sträckan är väldigt fin.

Framme hos birgitta fick vi kaffe efter att ha sadlat av och släppt ut våra hästar i samma hage. Min svarta häxa tog genast kommandot över den snälla Midde men allt gick lugnt tillväga och vi fick installera oss i det söta torpet. Vi börjar känna oss riktigt hemma här, det är tredje gången vi besöker Birgitta.

Efter en härlig middag i deras uterum satt vi uppe rätt länge och pratade häst med Birgitta.

                                                                      Dag 2.

 Solen sken när vi startade vår tur som idag skulle gå till Sätra Herrgård. Spännande att få rida på den västra sidan av Unden. Lite problem hade vi att komma iväg då Midnight sparkade av sig en sko i sin iver att komma iväg.Som tur var kunde Anna-Karin slå på en tappsko så efter många pust o stön kom vi iväg kl 11.

 

 Vi red den vackra vägen över det högt belägna Slottsbol, därefter tog vi av på den nya leden väster om Unden. Små fina vägar och stigar ledde oss till Åsebol. Vi hoppade av hästarna och gick några km och plötsligt dök Birgitta och hennes man upp för att höra hur det gått. Dom hade kört vår packning till Sätra. Vi pratade en stund innan vi fortsatte vår vandring till fots.Det är faktiskt riktigt skönt att gå själv ibland.

Efter någon timme hittade vi en lämplig plats att luncha på. Av med tränsen  och fram med matsäcken. Paj med tomater Äpple och festisar. Mums nu skulle det smaka riktigt bra men Barbie fnattade runt hela tiden så jag tappade tomater, gaffel, påsar och festisen som jag höll fast under armen sprutade ut. Till slut ilsknade jag till ordentligt men A-K hade roligt åt vår snurredans.

Efter Björnmossen vid vägskylt 62 hade vi bestämt att rida rakt fram istället för att ta av till vä mot Storrud.

Eftersom vi där kanske måste gå igenom en kohage valde vi att följa vägen mot Pjungserud.

Den fanns inte med på kartbladet vi fått av Lena men vi hade med Arnes hjälp tittat ut vilken väg vi kunde rida. Efter

ca 200 m på asfaltsvägen svängde vi av till hö . Det var en väldigt fin grusväg som gick förbi små hus och gårdar.

Hästarna började bli törstiga och Barbie började titta ner i dikena om det möjligtvis fanns något att dricka.Vi frågade en man som höll på i trädgården och han tipsade oss om att gå ner till sjön vid Bredebolet. Vi hittade en fin plats där hästarna kunde gå ner och dricka. Snart därefter kom vi till ett vägskäl där det stod Sätra 8 km till hö och när vi ridit

en km kom vi till en ny skylt där det stod Sätra 9 km. Hmm?

 Vägen gick genom kuperad skogsterräng, jättefin vildmark , därefter red vi parallelt med en en sjö ända till Sätra Herrgård. Underbart vackert! När vi kom fram till Sätra sadlade vi av , låste in sadlarna och att ha blivit anvisade ett stort fint rum i huvudbyggnaden gick vi ner och slängde oss i dammen. Gissa om det var skönt.

      

Efter en 3rättersmiddag hade vi beställt badtunna och vi begav oss till Vandrarhemmet som också innehöll spa,bastu och en liten butik där Mimmi säljer sina egna designade kläder typ Odd Molly.

Badtunnan visade sig till vår besvikelse vara bubbelbad som var både varmt och klorerat."Skållningsbadet" enligt Anna-Karin. Säkert skönt att ligga i en kall regnig dag.

På hemvägen gick vi förbi hästarna som vandrade fram o tillbaka så vi bestämde oss för att byta hage till dem.

Anna-Karin hade ett par "vackra rosa Tusen o en natt" inspirerade foppatofflor med pärlor o diamanter och när vi kom tillbaka till rummet var hon alldeles slemmig om fötterna. Kanske hon trampat på sniglar som fanns i den första hästhagen?

Hästarna blev iallafall lugnare. På rummet studerade vi kartorna,skrev dagbok och drack ett glas vin. Sedan var det godnatt.

                                                           Dag 3

Idag skulle vi rida till Granvik och vi hade bestämt oss för att ta den norra vägen. Anna-Karin hade lånat en bomlös sadel av Lena Gribing som hon skulle testa på sträckan till Granvik. Men hon hade vissa svårigheter att komma upp då sadeln åkte runt så det var bara att hitta ett lämpligt uppstigningsställe. Staketet till ån gick inte ,inte heller en lastbrygga bakom ett magasin så hon fick börja sin tur till fots.Vi knallade på norrut längs samma vackra sjö som dagen innan och kom till ett rastställe där hon baxade in Midde mellan bord o sittplats och kom upp i sadeln. Sedan vek leden av österut och började klättra uppför berget. Vi stannade och bytte några ord med en hallonplockande dam innan vi vek av på en liten stig och kom fram till Valsjön.

Den här biten var väldigt vacker, stigen gick alldeles bredvid sjön en bra bit, därefter över en väg och in i skogen igen på små skogsvägar.Efter ett tag kom vi fram till Tolsjön där vi hade hoppats få låna hästhagar, luncha och ev bada men vi hittade inga skyltar till den nya övernattningsgården så vi fick fortsätta. Vi följde en liten grusväg innan leden gick rakt ut på ett hygge.Där var väldigt sankt och Barbie vägrade att gå förbi. Hon kanske kom ihåg förra årets strapats när hon sjönk ner till magen i ett sankt parti. Efter en del övertalning från syrrans sida tog sig midde över och Babsan var tvungen att följa med. Ett vattenfyllt dike passerades också på samma sätt. Det var  ganska besvärlig terräng med mycket klättring och så dök det upp en bro. Nu hade Midde fått nog av att vara först över svårigheterna så nu var det Babsans tur att leda expeditionen. Efter att ha nosat och provat hållfastheten med ena hoven bestämde hon sig för att gå över och Midde följde efter.Två broar till passerades på samma sätt och vi började bli hungriga. Strax norr om Haviken dök det upp ett rastställe med hästbad. Där hängde också en hink att vattna hästarna med. Toppen.

 Det var en betydligt lugnare lunch än föregående dag.

Hästarna åt och drack och det gjorde vi också. En jättesmarrig pastasallad hade vi fått med oss. När vi vilat ut en stund kravlade vi oss upp i sadlarna igen och fortsatte. Leden gick förbi en strand vid Havik där folk badade. Vi red förbi badhandukar, bollar, bilar ,allsköns uppblåsbara flytetyg skränande barn och oroliga föräldrar. Tyvärr var vi på väg åt fel håll kom vi på efter ett tag och var tvungna att vända tillbaka förbi bollarna, handdukarna och de oroliga föräldrarna. Som tur var gjorde ingen av hästarna någon bajshög där och vi kunde lättade fortsätta åt rätt håll. Vi korsade stora vägen igen och kom in på små stigar med underbar natur och mycket kuperat. Hästarna var jätteduktiga att ta sig fram, det var jobbigt för dem med mycket klättring. Vid Herrängen delade sig leden och vi valde närmaste vägen. Per från Granvik ringde på min mobil och undrade var vi befann oss. Vi fick koderna till Sadelkammaren och vandrarhemmet och så fortsatte vi in i ett område med oländig terräng. På vissa ställen gick stigen rakt upp för berget och jag sa till Anna-Karin att det var tur att vi slapp rida nerför .Smalt och stenigt men hänförande vackert. Nedförslutet gick bra det var inte lika brant som uppför.De sista kilometrarna kände vi igen oss. Vi red fram till vandrarhemmet, sadlade av och gick tillbaka med hästarna till de fina hagarna.Hästarna var trötta efter dagens tur och Babsan tog chansen att vila lite.Till hästhagarna får man hämta vatten i närmaste huset som dock befinner sig en bit ifrån. Av den vänliga mannen där fick vi låna en skottkärra att köra vatten på till de 2 hinkar som fanns där.Lite med endast 2 hinkar till 3 hagar.

.

Vi tog också chansen att bada lite i sågdammen på tillbakavägen. Kallt men skönt.Middagen serverades hos Inger Hammar som driver ett Cafe och loppis (antikvitetshandel) intill vandrarhemmet.Det var hur trevligt som helst. Inger som var en pratsam dam visade sig ha bott granne med vår faster i Örebro. Världen är bra liten. Vi bjöds på både förrätt, fiskrätt och efterrätt .Både syrran och jag älskar loppisar så klockan var  mycket när vi gick därifrån.

 

 Vi var ganska trötta efter dagens ridtur och såg fram emot att krypa isäng och sova, men tji fick vi. Gästerna i rummet mitt emot höll oss vakna till in på småtimmarna med klamp och prat i korridoren och en gnisslande dörr.Hade lust att gå ut och klaga när klockan var 1 men såg framför mig en lustig syn med en arg dam som tittar ut i nattlinne och med håret

som en kvast på huvudet. Så det fick vara.

                                                       Dag 4.

Solen skiner och det är en lätt vind när vi går för att äta vår frukost.Vi köper varsitt litet hängsmycke i form av en liten skyddsängel. Det kan behövas och efter mycket prat igen hämtar vi våra hästar och sadlar dem vid vandrarhemmet.Per är där och tar lite kort på vår avfärd.

 Fina ridvägar leder oss förbi Djäknetorpet. Vi tänkte gena lite och ta vägen från Djäknetorpet till Hanefjäll. Väldigt vackert var det vid Kvarndammen. Två broar som inte ställde till problem. Duktiga pållar. Barbie började bli jobbig. Den hästen har en inbyggd kompass, hon vet precis när det vänder "hemåt".Gick vi först hann inte Midde med och fick trava ikapp till Anna-Karins förtret och gick vi efter var hon uppe i svansen på Midde hela tiden och tog varje tillfälle iakt att gå förbi.Jag försökte hålla in henne i grimman för att slippa dra ityglarna hela tiden och det gick ganska bra att hejda framfarten på det sättet. Hackamoore säger jag bara! Vi fick turas om att sparka på och hålla igen. Vid Hulta Hagar var Middes första möte med kor. Ett helt gäng kom rusande och han stelnade till beredd på språng men Babsan tog det lugnt.Kossor var ju inte farliga- det visste ju hon.  Från kohagen följde en tunnel av grenar i nedförsbacken. Här gällde det att ducka ordentligt och tillbaka vid Haviken måste vi passera de badande igen. Inget bajs den här gången heller som tur var.Babsan gav sig den på att vi skulle upp på den västra sidan av sjön.Vi kom ju därifrån tyckte Babsan.  Nu började en ganska lång klättring uppför till en helt underbar plats med utsikt över sjön Unden.Tror det var Svanhult.Efter det följde en ganska tråkig sträcka som korsade stora vägen var hundrande meter och dessemellan risigt och tråkigt. Hade varit bättre att följa landsvägen. Vi tänkte göra en avstickare till Monica i Kopparhult och ev. få låna hagar och för att äta vår lunch i lugn och ro.Monica och hennes man bjöd in oss att luncha på deras altan och hästarna släpptes i en stor hage.

Monica bjöd oss på efterlängtat kaffe också och vi satt och pratade medans veckans första och sista regndroppar föll ner från himlen.Jättetrevliga och gästfria. Det var så skönt att få äta våra landgångar i fred utan att få skutta runt med en betande häst och skönt för hästarna att slippa sadlarna ett tag.Klockan var säkert 4 innan vi kom iväg på sista sträckan mot Tivedstorp. Vi hade tänkt rida förbi Grönelid och hälsa på Camilla men vi kom inte in på den vägen så vi fortsatte mot Nationalparken. En vacker led förbi Porsafallet där vi stod still en stund och bara njöt. T.o.m.Babsan stod alldeles still en liten stund.

Anna-Karin hoppade av och ledde Midde några km på grusvägen mot Tivedstorp och när vi kom in på den sista sträckan satte vi av i fullt trav-galopp.Vi var framme kl 18:00 fick ett mysigt rum och en god middag med hemmagjorda köttbullar. Mycket trevlig och hjälpsam personal på Cafeet som hjälpte oss med våra väskor som hamnat i sadelkammaren. Efter ett glas vin sover vi gott.

                                                             Dag 5.

 Vaknar som vanligt till signalen på Anna-Karins mobil 7:45.  Sista dagen på vår ridsemester skall gå tillbaka till Anderstorp över Rävfjället har vi bestämt. Lite tråkigt känns det att dagarna har gått så fort men vi har en dag kvar

att ha trevligt på. Efter en frukost ute i solskenet sadlar vi våra hästar och ger oss iväg.Tivedstorpsleden är en trevlig sträcka att rida. Fina skogskörvägar och stigar in i vildmarken. Första sträckan var belagd med grovt grus men det upphörde efter någon kilometer som tur var. Den här sträckan har vi ridit några gånger men vi var iallafall uppmärksamma på skyltarna så det inte skulle bli som förra året att vi( Babs o jag) gick ner oss i ett dyhål.

 De två spångarna över kärren var inga problem att komma över. Barbie körde ner nosen mot bräderna och så knallade hon på med Midde o Anna-Karin efter. Framme i vackra Åboholm valde vi den västra vägen och där stigen genast bar iväg uppför till rena blåbärsskogen.


Fina stigar ledde oss fram till Kolarekojorna där vi hade tänkt stanna men hästhagen var ganska risig med nerrivet stängsel så vi fortsatte.På den västra av de två lederna är det fina ridstigar fram till vägen mot Sågkvarn.

 

Där hoppade Anna-Karin av för att få dagens motion. Jag hade fått skavsår av allt knallande så jag satt kvar i sadeln. Jag tyckte nog att Barbie tittade avundsjukt på Midnight som slapp den extra tyngden. Turistvägen som går vid kanten av Unden är väldigt vacker att rida på och när vi kom fram till hästbadet fick vi ner våra springare till vattnet för att dricka. Efter det tog vi en lång travsträcka till Babsans förtjusning. Om jag släppt henne skulle hon  gladeligen ha sprungit hela vägen till Anderstorp.

Vi hade bestämt oss för att rasta vid Kilstorp där vi kunde sadla av och låna deras hästhagar.Ingen var hemma där så vi satte oss med vår lunch bakom ladan. Efter en jättegod sallad med bröd och äpple la vi oss och tog en tupplur i gräset.

 Klockan 4 fortsatte vi vår färd,vi red en bit på Högåsenleden innan vi tog av till hö upp över Rävfjället. Förmodligen

var det sista gången vi kunde rida där eftersom det vackra området skall bebyggas med en massa vindkraftverk.

Måste elbolagen förstöra ett sånt vackert område i vildmarken? Vad händer med alla däggdjuren, fåglarna och alla insekter när vindsnurrorna kommer upp och för oljud dag o natt.Massor med örnar har fått sätta livet till på andra platser där de flugit på propellerbladen. Synd på ett sånt vackert område där man har milsvid utsikt över Unden och synd på den fina ridleden som gjorts iordning av alla eldsjälar runt leden. Massor med jobb har lagts ner på denna sträcka.

Sista biten gick över åsen tillbaka till Lena och Arne och som vanligt hade vi en mycket trevlig kväll med god mat och mycket snack.

Vi fick också vara med att bärga ett lass hö eftersom det var regn i antågande. Dagen efter var det hemresa men varker Barbie eller Midnight hade lust att lämna de fina hagarna. I år har vi haft en väldig tur med vädret. Det har varit ett fantastiskt fint ridväder, sol hela tiden och lite vind.Det regnade lite på morgonen innan vi gav oss iväg från Birgitta och det kom några droppar när vi lunchade hos Monica i Kopparhult men våra regnkläder fick förbli ouppackade i år.

 Ett hjärtligt tack till alla snälla vänliga och hjälpsamma människor som ställt upp för oss efter leden.Tack till Krister som skötte om hästar och hundar hemma och tack till vår underbara far som gav oss denna semester.

                                                                     

                                                          Vi ses igen nästa år.     

 (Fler bilder finns i albumet Tiveden 2011)

 

 

 

 

 

 

.