Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

5 dagar på hästryggen

Precis som förra sommaren startade jag kl 8 hemifrån och anlände till Anderstorp halv 1.Det var roligt att återse Lena o Arne Gribing, som även i år fick ta hand om våra transporter och gå igenom ridvägarna med oss.

Syrran o Julia kom något senare med sina hästar Xet o Lappen.I år kunde Julia vara som tur var. Förra året gick hon omkull med Xet och skadade sig svårt bara 2 veckor innan vi skulle iväg.

Vi sadlade våra ädla springare och lastade på dem våra välpackade sadelväskor.Det är lite pyssel att få allt att sitta

fast ordentligt. Hästarna var ivriga att komma iväg och ville inte alls ställa upp för fotografering.Nu gick färden

på fina grusvägar och ridstigar i skogen.Jag ville inte rida bredvid järnvägen med framrusande X2000 tåg,så vi red en  "egen" väg som inte var utmärkt på kartan som ridled, men det gick bra det oxå. Vi kom upp på en väldigt fin väg som gick genom Högåsens nationalpark ock efter en dryg  en och enhalvmil var vi framme i Allmänningarud.

Birgitta tog emot oss på stallbacken till sin fina gård. Killarna fick en stor hage bakom stallet och Barbie fick en egen

hage bredvid Birgittas hästar.Efter att vi duschat och bytt om bjöd Birgitta på en underbart god middag med glasskaka efter,sedan blev det hästsnack i flera timmar.Birgitta hade 4 fina halvblod, så vi hade mycket att prata om.

Utanför fönstret roade sig Barbie med att kuta runt som en galning.Alla hästar hade försvunnit utom synhåll för henne och det tyckte hon inte om .Hon hade gjort upp en galoppbana runt hagen och dundrade förbi med jämna mellanrum.

Efter nån timme fick vi nog och hon fick tillbringa natten i stallet.Jag hade inte lust att börja dag 2 som förra året,

att leta efter en förrymnd häst.

 Efter en skön natt i gårdens söta torp och en maffig frukost var det dags igen för etapp 2. Idag skulle turen gå till Elin på pensionat Tiveden i Häggeboda.En ganska lång sträcka visade det sig bli med diverse felridningar.Precis när vi skulle ge oss av kom regnet och vi satte på oss regnkläderna,jag hade gjort iordning ett par chaps av ett par regnbyxor som skulle kunna tas på och av utan att behöva sitta av.Senare visade det sig att regnet letade sig in från sadeln till rumpan och vidare. Julia hoppades på en lätt skur så hon skippade regnkläderna och tog bara en vindjacka.

Vi vinkade adjö till Birgitta och gav oss iväg.För att nästan omedelbart ta av åt fel håll.Efter några kilometer kom vi till en gård som inte fanns med på vår ledkarta.Som tur var hittade vi en dam i ösregnet som visade oss tillbaka igen.

Det är inte så kul att rida fel och absolut inte i ösregn.Väl tillbaka hittade vi rätt väg, men då var det dags igen.

Vid ett vägskäl valde vi fel igen och hamnade till slut på en vändplan i skogen.

Nu började regnet kännas av ordentligt. Det rann ner från hjälmen på ryggen och från halsen på bröstet ,trots kardborrestängning och tryckknappar. Regnjackan jag hade har använts på fjällvandringar och hållit undan regnet, men inte nu.Konstigt! Ridleden gick nu upp på en höjd med gammal fin bebyggelse.Slottsbol. Det var underbart vackert häruppe trots regnet som nu gjorde sitt bästa för att dränka oss.

Vi fortsatte uppåt över slippriga bergsknallar och leriga stigar, men hästarna knallade på i en bra takt. Vi passerade små fina gårdar och så bar det av in i storskogen igen.Förra året när Anna-Karin och jag var på hemväg kom vi från andra hållet och vek av upp över Rävberget. Barbie måste ha känt igen sig för hon envisades med att vilja vika av där.Flera gånger vände hon om och tittade åt det hållet.Kunde hon veta var hon befann sig? Har hästar ett sånt bra minne och en sån bra orienteringsförmåga? Det verkade så. När vi kom fram till Kilstorp var vi alla dyngsura. Julias jacka satt smetad på armarna och hennes ridbyxor var genomblöta. Vi hoppade av hästarna i Kilstorp och lånade deras utedass. Ingen var speciellt sugen på lunchen vi fått med oss utan vi ville fortsätta direkt.Julia bytte till regnkläder och så fortsatte vi. Regnet började upphöra när vi red längs den vackra turistvägen vid sjön Unden.

 Vi kom fram till en träbro med forsande vatten under.Det fanns inga räcken så hästarna tvekade. Till sist tog Xet mod till sig och gick ut på bron som visade sig vara såphal.Han såg ut som Bambi på hal is .Det såg riktigt otäckt ut och inte långt ifrån att dom hamnade i forsen.Barbie o Lappen tog det så försiktigt över och vi kunde pusta ut på andra sidan.Nu hade vi inte så långt kvar ,sista biten gick bredvid "stora vägen".Väl framme fick hästarna ett par fina hagar bakom vargstängslet och vi fick ett varmt rum och en god middag.Alla våra kläder var blöta t.om de i sadelväskorna.

Anna-Karin fick hälla ur vatten ur sina ridskor.På rummet hängde vi upp blöta kläder överallt och som tur var hade Elin en skotork. Efter några glas vin somnade vi ovaggat.

Mitt i natten vaknade vi av världens oväder. Regnet stänkte in på Anna-Karin som låg närmast vädringsfönstret.Det började ljusna och vi tittade ut på våra stackars hästar som stod med sänkta huvuden i hällande regn och blåst.

På morgonen hade regnvädret dragit förbi och efter en rejäl frukost fortsatte färden .Idag skulle bli den längsta sträckan.Vi skulle rida på den nya leden ända ner till Granvik vid Vättern.Vi följde Unden söderut på små vindlande stigar och förbi små och stora gårdar.På en av gårdarna träffade vi på världens minsta och sötaste shettis med världens längsta man.Xet blev alldeles stel av beundran och bara stirrade på den söta uppenbarelsen.Lappen o Barbie bråkade som vanligt om vem som skulle stå närmast Xet. Dom glodde argt på varandra och la öronen bakåt.

En kamp om andra platsen i rangordningen?Efter en sväng upp i ödebygden på fina ridstigar var vi inne på Ösjöleden.

När vi kom fram till Ösjönäs fick vi lov att rasta och släppa in hästarna i ett par hagar. Solen sken på oss när vi satt och lunchade i hästhagen.Hur mysigt som helst..

Efter nån timme måste vi fortsätta mot Granvik och nu gick  leden bredvid sjön Trehörningen.Ibland lät vi hästarna trava och det hade dom inget emot. Alla tre verkade vara i god kondition.Vi provade alla att gå först och bäst var det när Xet bestämde takten.Dom andra två hade en mer vägvinnande skritt än han och då blev det väldigt ryckigt i ledet.

 Hästarna hade lärt sig att dricka ur vattenpölar efter vägen och nu komvi upp på en höjd med en jättepöl stor som en bassäng.Barbie hade innan undvikit att trampa i de stora pölarna men nu gick hon i och plaskade med hovarna så det stänkte upp på mig. Ett tag trodde jag att hon skulle kasta sig omkull i vattnet.Efter det kom vi till  sankt område med en nybyggd träbro, där Xet vägrade att gå över och då var det Lappens tur att leda truppen över . När väl en har kommit över går dom andra som tur är. På vandrarhemmet i Granvik väntade en jättegod middag(rökt vätternröding) på oss. Hästhagarna var stora och fina och alla människor vi träffade där var var hur trevliga och hjälpsamma som helst. Det visade sig att vi var dom första besökarna med häst efter ridleden.

Efter en natt på vandrarhemmet hämtade vi våra hästar och gav oss iväg norrut igen. Idag skulle vi rida på den vackra tivedsdalsleden som vi sett fram emot.Leden började med att gå under stora vägen till Karlsborg och sedan hade vi hört att vi skulle genom en tunnel under den. Anna-Karin satt och oroade sig för tunneln och berättade skräckhistorier om hur det kan gå till i tunnlar.Jag var väl inte så orolig eftersom jag har den minsta hästen och har ridit i tunnlar förr,jag var mer orolig för diken. Efter att ha ridit på en skogsväg paralellt med stora vägen några kilometer korsade vi den på en raksträcka och A-K kunde pusta ut.

Vi tog en sväng förbi dom stora gamla ekarna vid Djäknetorpet.På stigen dit var en nerförsbacke där Barbie halkade till och var ner på knäna och jag for fram på hornet.Jag har fortfarande kvar ett blåmärke på magen,1 1/2 vecka efter.

När vi kom upp på en skogsbilväg tyckte Barbie det var dags att få springa en stund . Jag släppte henne och hon satte iväg ,det var riktigt roligt med lite fart ett tag och grabbarna blev efter.

Vi red förbi Stenkällegårdenoch Stigmansgården och fortsatte längs en sjö. Vi började känna oss lite sugna på lunchen och hittade ett bra rastställe med bete en bit in på tivedsdalsleden. Precis när vi ätit och sadlat på igen kom dom första dropparna.Den här gången var det jag som trodde på skurar,så regnbyxorna fick vara.Men tyvärr fort-

satte det regna  och vi fick uppleva den vackra sträckan i hällande regn..På en sträcka vid tjädermossen är det mycket branta stigar så det blir mycket klättring men Barbie har blivit otroligt duktig på att se efter var hon sätter ner hovarna.Det var lite slipprigt i nerförsluten men det gick bra för alla tre hästarna att ta sig fram. När vi kommit ner från berget fick vi syn på en lång smal träbro byggd över ett kärr.Vi övervägde möjligheterna att ta oss fram vid sidan om,men det skulle inte gå.Att vända här skulle betyda minst en mil extra och det ville ingen av oss. Xet kom ihåg den förra hala bron och vägrade gå och inte heller Lappen och Barbie hade lust att prova på. Vi måste bara över, så jag hoppade av och ledde fram Babsan till plankorna. Hon nosade på dom och tittade misstänksamt på bron och funderade en stund ,sedan följde hon efter mig över.Duktiga häst.Det var inte så halt som vi hade trott utan bron var tjärad och grusad. Dom andra kom försiktigt efter och innan vi hunnit sitta upp igen dök en likadan bro upp. Inga problem med den. När vi kom fram till Tivedstorp möttes vi av Julias föräldrar som väl ville försäkra sig om att allt var bra. Genomblöta och frusna blev vi till slut anvisade till Didriksgården. Ett fint stort hus som vi fick ha för oss själva. Här fanns det gott om plats att torka alla våra blöta kläder,det var inte lika mycket som förra gången för nu hade vi lärt oss att använda plastpåsar i sadelväskorna.

Dagens sträcka var ca 3 mil i delvis svår terräng men det är en viss tjusning och spänning med det också.Vi sov gott den natten och morgonen bjöd på sol.Sista dagen! Den längsta sträckan låg framför oss och vi fortsatte längs tivedstorpsleden. Här i skogen ligger många söta gamla små gårdar,numera sommarhus. För länge sedan fick Finnar

mark här och röjde åkerplättar.Efter nån timmes ridning var vi framma vid kvarndammen i Åbyholm.Ridleden förbi Kolarkojorna var var avstängd iår och det var lika bra det för förra året hade syrran och jag väldiga besvär med att ta oss förbi alla blöthål.Leden var sönderkörd av skogsmaskiner, synd när det läggs ner så mycket arbete på att få till fina leder.  Som tur var kunde vi använda oss vagnsleden som gick förbi kolarkojorna och passerade Fagerlid. Jag tror det var där det fanns en damm med röda näckrosor. Sjön Fagertärn djupt inne i Tivedsskogen är ju annars känd för sina röda näckrosor och planer finns på att bygga ut leden dit. Hoppas det blir snart.

Sträckan vid Unden fick vi nu njuta av i solsken och vid Kilstorp stannade vi till och lunchade. Vi träffade på sonen el mågen och frågade om det var ok.Hästarna fick beta i deras hagar och vi njöt i solen av en god lunch.Vi satt nog en timme minst innan vi sadlade på igen för sista gången på den här ridsemestern.Vi hade tänkt rida över rävberget igen,men Lena tipsade oss om en annan väg tillbaka.Grönelidsleden,som var lika fin som alla andra leder.Lättriden utan svårigheter,men sadeln började kännas lite hård.Anna-Karin o Julia hade bytt häst nån gång för att sitta i en annan sadel,men jag ville rida min Barbie.Det här blev den längsta sträckan på ca 4 mil.

Efter lederna har vi sett hur mycket kantareller som helst.Visst är det typiskt när man inte kan plocka och ta med sig.

Väl hemma hos Lena o Arne fick vi en härlig middag med stuvade kantareller.Mums! En övernattning blev det hos dom innanvi nästa morgon vände hemåt efter en jättemysig hästsemester.Vi har flera leder som vi inte provat ,så nästa år kommer vi igen.Bättre semester kan man inte ha,synd att den tar slut alltför fort.Vi red ca 14 mil iår och det var ganska lagom .Tack till alla som hjälpt oss att förverkliga den här ridturen.

 Bilder från ridturen ligger i galleriet under Tiveden 2009

 

 

 

.